(Se även Finney´s ”Andliga väckelser”, band 2, sid.143). Under 1800-talets väckelser sjöng man bl.a.
”Vik ej ur mitt hjärta, hälsosamma smärta, Andens fattigdom.
Tälj mig mina brister, att jag aldrig mister, Nådens rikedom.”
Det berättas om ett tillfälle när någon kom och berättade för Finney vilken underbar väcklse de hade upplevat, att Finney replikerade: Jag rädd för att detta är det sista vi hör om den väckelsen. Vilket det tyvärr också var. När våra berättelser om väckelser och välsignelselser får en bismak av skryt och självberömmelse blir Guds Ande bedrövad och flyr.
1. Andens besmittelse kan ofta vara ett större hinder för väckelse än uppenbara köttsliga synder, därför att de är så svåra att upptäcka. (2 Kor.7:1)
2. Ibland kan Gud tillåta oss falla i en yttre synd, för att vi skall bli renade från någon andens besmittelse (Ex. David).
3. När David bad om upprättelse efter sitt syndafall, bad han om sin andes förnyelse. Ps.51: 12, 14, 19. - en frimodig ande (stark, stadig ande), - en villig ande, - en krossad ande.
4. Vi kan fortsätta med en biblisk verksamhet och förkunnelse, men om vår ande inte bevaras ödmjuk och förkrossad, så har vi inte Gud med oss, för Han bor bara hos den som har en ödmjuk och förkrossad ande (Jes.57: 15).
5. Det finns tre områden på vilka vår ande kan bli speciellt besmittad;
- ett ont otroshjärta Hebr.3: 12-13. - självisk njutningslystnad, Jud.v.12-16.
- högmod, Matt.9: 33-35. (”vem är störst?”).
6. Vi kan tycka att otro är så oskyldigt, det syns ju inte utanpå!
Ex. När Mose befallde Israels barn att intaga Kanaans land, vägrade de att draga vidare, men ropade och skriade och grät hela natten. Sedan ville de stena trons män. 4 Mos.14: 1, 25. Då fick de vända tillbaka och vandra runt i öknen 40 år. Hur många är det som inte upplever något framåtskridande i sitt andliga liv, på grund av otro, utan bara ett snurrande runt, runt på samma ställe?
7. Vi behöver vaka över varandra och förmana varandra alla dagar, så att ingen får ett ont otroshjärta så att han avfaller från den levande Guden, Hebr.3: 12-13. Synden har en väldig makt att bedraga. FÖRMANINGEN är ett sätt att bevara oss i ödmjukhet! ”Tar du illa upp när du blir förmanad” ? Hebr.13: 22. Tackar du dem som förmanar dig? De vill ju bara hjälpa dig att bli en bättre kristen?
8. Gud talade till mitt hjärta en natt om tre belysande bibliska exempel på hur vi kan föras tillbaka till ödmjukhet och förkrosselse. På morgonen kom jag bara ihåg två av dem. Jag fick riktigt be Gud att Han skulle påminna mig om det tredje vilket Han gjorde. Dessa tre exempel var:
- Job. Han var en rättfärdig man, men hans ande hade blivit besmittad av självgodhet och självklokhet. Gud kunde inte välsigna honom i detta tillstånd, då skulle han ha spruckit! Men Gud ville så gärna välsigna honom ännu mer. Läs i Job kap. 29 där han verkligen sjunger det egna jagets höga visa. Men de ”usla tröstarna” hade misstagit så grundligt, när de höll före att han måste ha gjort någon stor synd eftersom hans lidande var så stort Men hans lidande var inte ett strafflidande, som de trodde, utan ett fostrande lidande. Det måste till mycketb kraftiga medel, för att föra denne starka personlighet tillbaka till ödmjukhetens och förkrosselsens plats, där Gud åter kunde ösa välsignelser över honom.. Först blev han tyst (Job.40: 38), sedan ångrade han sig och började bekänna att han hade talat om vad han inte begrep, (42: 3-6). Och istället för att kritisera sina medmänniskor och vänner började han bedja för dem och då upprättade Herren åter honom själv (42. 10).
- Jesaja. Jesaja höll i kap.5 på med att ropa ve över de ogudaktiga människorna runtomkring honom. Men i kap.6 får han ett möte med helighetens Gud och börjar ropa: ”Ve mig, jag förgås, ty jag har orena läppar…” Då var han beredd att bli ett väckelsens redskap. (Jes.6: 5, 8).
Att vi ropar ve över andras synder är inget säkert tecken på att vi haft ett möte med helighetens Gud. När vi får ett möte med helighetens Gud, ser vi alltid i första hand vår egen synd.
- Petrus. I Luk.22: 31 ber inte Jesus att Gud skall bevara Petrus från ”sållet”, men att hans tro inte skulle bli om intet i sållet. Det hade börjat bli så mycket som behövde ”sållas bort” i Petrus liv. Han hade börjat bli så duktig i sig själv. ”Om än alla andra kommer på fall…(Luk.22: 33-35). Han trodde att han var bättre än de andra lärjungarna. Efter detta fall var det slut med Petrus skryt. När Jesus sedan frågade honom om han älskade Jesus mer än de andra, så svarade han inte längre skrytsamt utan sade bara: ”Du vet att jag har Dig kär… (Joh.21: 15). Han hade blivit omvänd från andens besmittelse och var nu redo att ”styrka sina bröder”.
Jesaja 57: 15
Ty så säger den höge och upphöjde, han som tronar till evig tid och heter "den Helige": Jag bor i det höga och heliga men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande, för att ge liv åt de ödmjukas ande, för att ge liv åt de förkrossades hjärtan.
Psaltaren 51:19
Offer som Gud vill ha är en förkrossad ande, ett förkrossat och bedrövat hjärta föraktar du inte, Gud.
Kurts hälsning
Denna vårvinter har Herren vid tre olika tillfällen talat till mig mycket starkt, tre olika buskap som jag upplever som nyckelbuskap om väckelsen skall utvecklas och gå vidare ibland oss. Det första var infört i Mickelsson.net i februari: ”Endast en böneväckelse…” Det här är det andra. Det tredje budskapet "Segerns hemligheter" skall jag försöka få publiserat inom en månad. Alla budskap finns även i sin helhet på CD som predikningar. CD:na kostar 5 euro plus portot och kan beställas av kurtallen16[at]yahoo.se.
