Älska varandra som jag har älskat er

OLD ARTICLES. "Om ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek. Detta har jag talat till er, för att min glädje skall vara i er och för att er glädje skall bli fullkomlig. Detta är mitt bud att ni ska älska varandra så som jag har älskat er." -Jesus (Joh. 15:10-12)

Hela mitt liv har jag trott på kärleken. Ibland har tvivel smugit sig på men i det stora hela har den alltid funnits där -tron på att om vi bara har kärlek, om Guds kärlek får verka genom oss, så kan det ta människor genom vad som helst.

Jag har också alltid varit övertygad om att människor behöver möta Guds kärlek genom dig och mig, helt konkret (alltså inget "Jesus älskar dig"-uttalande innan jag är beredd att stå där och visa kärlek). Men vad händer när jag själv, och människor runt omkring mig, inte "håller måttet" och besvikelse börjar tära på relationerna?

Besvikelse är ett grymt gift och förstör snabbt om man inte blir av med det. Jag tror att de största orsakerna till att besvikelsen lyckas slå rot är att man jämställer människors kärlek och betydelse med Gud och att kärleken slutar vara en utgivande kärlek.

Jesus måste få vara grunden för allt, också för alla relationer om jag vill ha friska, fruktbärande sådana och om de ska hålla ett helt liv. (Nu pratar jag alltså inte bara om äktenskap utan också alla vänskaps-relationer.) Jesus ska ha första och största platsen i mitt liv! Det är den enda grund som håller.

Jag kommer ingenstans om jag söker bekräftelse av människor och lägger mina förväntningar på dem. Människor gör fel, människor är människor oberoende av hur välvilliga och älskande de är. De svar jag behöver, de bekräftelser jag behöver för mitt liv och mina vägar, kan jag bara få från Gud.

Det enda viktiga är att jag söker mig närmare Jesus och låter honom fylla mitt liv. I honom har vi allt och hos honom fylls alla mina behov. "Sök först Guds rike och hans rättfärdighet så ska du få allt det andra också." Luk.6:33. Det låter för enkelt för att vara sant. Gud har överbevisat mig om det hur många gånger som helst och ändå börjar jag ofta försöka på mitt eget sätt...

Kärlek är inte en känsla, det är en inställning och det är handling. Visst, kärlek kan vara känsla också men hur länge håller det? (Resultatet av att vi baserar mycket på hur det känns ser vi ju överallt.) Jag tror inte att Gud skulle ge oss en befallning som det inte är möjligt att utföra. De enda bud Jesus gav oss var att vi skulle älska Herren av hela hjärtat, av hela vår själ,av hela vår kraft, av hela vårt förstånd och vår nästa som oss själv. Han sa också att "ett bud ger jag er, att ni ska älska varandra". Vi kan välja att älska, vi kan välja att gå kärlekens väg, och kraften till det finns hos Jesus.