Finlandsvenskarna minus Andrea, Lukke ,hanna och Jossan

Wake up call

ALLMÄNT. Vi begav oss till huvudstaden Stockholm, och råkade faktist skymta en och annan tv4 kändis, fast nu var det ju inte därför vi åkte, tro det eller ej. Destinationen var Nordic -06 i Fryshuset.

Torsdagen den tjugoåttonde september, datumet hade snurrat i huvudet ganska länge nu. Så stod vi helt plötsligt där på flygplatsen, inga Usama Bin ladar i sikte, dock en Hanna Söderlund med en gaffel i väskan, men trots vaktens sura miner så satt vi inom en halvtimme på flyget.

- Gaah!

Jag hade glömt att det var så här att flyga, och vi sparkar med benen och skriker och tuggar frenetiskt för att undvika lock för öronen. Riktigt roligt var det. Jasmin får tala med någon spännande tant och Andrea kastar pappersflygplan till en flicka vi trodde hette Emma.

Hejdå Finland

På fredagen bar det av mot Fryshuset.

Andreas farbror kör och sjunger med i "världshistoriens bästa låt!"

- One love, one life...

och så bjuder han oss på vaniljtuggummi för andra gången.

Vi kommer lite sent, alla är där, nylänningarna har tagit plats, Hej Anna, Anna-Sara, Lukke, Ilpo, Kalevi, Albert och Sören, roligt att se er.

Jovisst och ja amen också.

Många människor, Jesus i allihopa. Det var så vackert.

Alla lika fascinerade över oss "Va? Hur har ni lärt er svenska så fort? Nähä, ni är födda i Sverige! Nämen jaha era föräldrar är födda i Sverige! Nähä,

Vad sa du Finland svensk?”

Faktiskt härligt att vara där tillsammans med alla. Sådan gemenskap, fast man inte sa någonting alls så kunde man bara le och känna hur man hörde ihop.

Så skulle det bära av mot Hammarby skola, där vi skulle sova.

Yes jag har glömt min kudde, yes ingen vill klippa sönder sin, yes mitt liggunderlag är borta, men oh yes Jesus lever. Det var väldigt mysigt, det gick att prata med alla, förutom skåningar som borstade tänderna, då förstod man ingenting.

Godmorgon Lördag.

Lovsång. Uppåt.

"You´re the eyes so I can see

You´re the air so I can breathe

You're the rhythm of my heartbeat"

Alla stämmor sammanblandade och alla händer mot himlen.

Tillsammans, med gehör och utan gehör. Vem du än är. Enhet, ONE, Andreas Farbror hade nog lite rätt ändå.

Bön för alla Europas länder och tända ljus för specifika personer, en Nordic tradition.

Så mäktigt att se de där ljusena. Veta att bakom dem ligger en riktig människa.

Undervisningen i år handlade mycket om att man fick höra vad som händer ute i de kristna skolgrupperna i världen, "Vi spränger 100.000" bibelprojektet vars mål var att dela ut 100.00 biblar, det hade dom gjort, nästa mål var 300.000.

Så otroligt vad en bibel kan göra i folks liv!

En flickas berättelse gick så att hon fått sin bibel i studentgåva av en vän, och sedan så skulle hon ut och resa och då tänkte hon att jag kan ju ta med den. Hon började läsa. Efter sommarlovet var hon frälst. :D

- AMEN och en fet applåd, sa Jocke Lundqvist

Bibeln är svårtillgänglig idag. Fast den ligger där i hyllan. H&M beklädda Sandra har svårt att identifiera sig med "ty" och "icke". Därför så finns det behov av att vi delar ut ny generations biblar, med en enklare översättning och vittnesbörd, trots att alla redan har en där hemma, tyckte dom.

Och det tycker jag också. Det betyder mer än vi tror. Vi har lärt oss hur vi ska gå och vilka linjer vi ska balansera på men om vi skulle strunta i dessa sjuka normer och istället gå den väg Gud har för oss.

På peptalk fick vi också höra många fina vittnesbörd om vad folk gör i sina skolor.

Slickepinnar på skåpen, Passion of the Christ i aulan med muslimer runt sig som säger ”nej! Men så där får dom ju inte göra mot Jesus!” och lovsångskonserter ordnade i pubar. Och mänskor har kommit till tro. Mänskorna som berättade strålade. De var så glada.

På söndagens avslutningsmöte fick alla personlig förbön, alla har en vandring framför sej, det är så otroligt. Och vi kan inte följas åt, men vi kan be för varandra. Och vi lovsjöng, tackade för helgen. Allt gick ganska fort, som alltid. Nu väntade en båt på oss och vi fick säga hejdå Sverige och dra våra mommoväskor m.fl efter oss och åka hem igen.

Efter resan kändes det verkligen som att man äntligen fattat någonting. Vaknat upp åtminstone till sittande ställning. Och att det inte tog slut den där söndagen i september, nej det började när du kom hem. Inspiration och fina minnen. Mycket Jesus om du så vill. Värt att upplevas.

Haha, jag undrar just hur det här låter, men nu tänker jag spara,det var verkligen svårt att beskriva det här, men ingen dör väl av lite flum.

Åk med nästa år alla som inte har varit på det här, för hur konstigt jag än beskrivit det nu så är det faktiskt bra :)



Skyplugged
affärsmän
Gambia.
Nothing without you