Mitt ok är lätt

Ditt unika möte med Gud..

ALLMÄNT. Yes, jag erkänner jag e lite trög på det här att orka med många och långa konferansmöten.. Jag tenderar att trivas bäst när ja får hålla mig i bakgrunden och betjäna andra.

Vi är olika alla vi människor. Vissa trivs som allra bäst längst fram i kyrkbänken andra håller sig alltid nånstans där lite lagom i mitten på folkhopen. Sen finns det då vi som gärna följer med gudstjänsten/mötet lite så där i bakgrunden.

Under action konferansen ser man alla dessa olika typer av människor. Roller och personliga egenskaper tenderar att komma fram ganska tydligt, särskilt efter någon dag, då alla på nåt sätt hunnit anpassa sig till konferansens lilla tempo. Vi rör oss ungefär bland de vänner vi brukar röra oss med. Vi talar ungefär om de saker vi alltid talar om, och vi skojar gärna friskt med dom som förstår vår humor.

Vi skall inte bli rädda av det faktum att vi är olika. Vi behöver inte känna att vi inte passar in i mötet.

För vem är det då som vi skall ”göra oss till lags för”? Vem är det som säger att, den som inte sitter längst fram på mötet inte passar in i gemenskapen?

När vi möter Gud och upplever hans närvaro, sker det inte pågrund av sammanhanget. Pågrund av att vi alla har samlats på en stor konferans och alla har ungefär samma program som vi följer under några dagar.

Det sker därför att du, personligen, på ditt egna unika sätt släpper in honom i ditt hjärta och tillber honom.

Ditt möte med Gud är någonting unikt, så lås dig aldrig vid den vridna och felaktiga tanken att du måste göra som alla andra för att kunna passa in i sammanhanget, och för att kunna få ut det mesta möjliga av en konferans/ett möte.

Men, varför skall jag då komma på en konferans om jag lika bra kan möta Gud hemma i soffan?

Jo, du skall komma för att bli uppbyggd. För att få lyssna in undervisning och för att dela en unik gemenskap. En gemenskap som varje gång ser annorlunda ut därför att vi människor ständigt utvecklas, inte bara i vår Relation till varandra utan också i vår relation med Jesus!

Åtminstone jag själv märker varje gång jag träffar en människa som jag kanske inte sett på flera år att hon har förändrats. Att någonting har format henne. Att hon har utvecklats. Att hon har fått nya förmågor och visdomar. Att Gud har gjort någonting. Att han finns. Att jag inte står ensam med mina problem och att jag faktiskt själv, Personligen har gått framåt i min relation med honom!

Jag kanske inte skulle ha märkt detta om jag suttit hemma i soffan och slöat.

Vi människor behöver uppmuntran. Vi behöver höra att det går framåt för oss. Vi behöver känna gemenskap med andra människor. Vi behöver se att vi inte är ensamma fast vi är Olika.

Genom gemenskapen öppnar vi upp dörrar i våra liv som annars troligen hade förblivit igenbommade.

Jag tycker detta är så häftigt på nå sätt..

Att se hur den mest otroligt märkliga kombination av unga och äldre människor, från Finlands och ofta också världens många hörn samlas med ett mål. Ett mål som förenar oss.

Att tillbe vår frälsare.

Berätta gärna i gästboken om du upplevde någonting speciellt under konferansen? Om Gud talade till dig eller om någon rolig episod som etsat sig fast i ditt minne.

”We are family”..

Jag längtar redan till nästa konferans

Frid mina syskon!

Hälsningar, från killen som låg i soffan på andra våningen under större delen av helgen och ändå blev djupt berörd av Herren..