Juni har lyckligtvis blivit allt bättre på koordinera sina händer. Nuförtiden kan hon greppa saker medvetet och föra dem till sin mun.
Hon har också skrattat ljudligt några gånger med hårt försökande föräldrar och med roliga moster Sofia.
Den som bäst känner Junis små behov är mamman Christa, som får henne att sova, äta och vara en glad flicka.