Carl-Erik Sahlberg som är präst, teol.dr och direktor, verkande i St:a Clara kyrka i centrala Stockholm är känd för sitt engagemang bland stadens prostituerade, missbrukare och hemlösa. Tillsammans med diakonen Inga Pagréus fick Carl-Erik en medalj given av svenska kungen själv för deras fantastiska arbete bland människorna som verkligen är i nöd.
I helgen var Carl-Erik inbjuden som huvudtalare på Mangsveckan 2010 vid Frank Mangs Center i Ståbacka by i Närpes. Carl-Erik hade mycket att ge och helgens möten och seminarier var välbesökta, inte bara av hungriga och törstiga människor utan även personer som kom för att med egna ögon se hurudan Carl-Erik Sahlberg är i verkligheten. Personligen tror jag inte att någon gick hem oberörd och jag skall skriva mina egna tankar om saker och ting ur Carl-Eriks undervisning och vittnesbörd som jag tog till mig. Ja, efter allt jag fått i mig i form av andlig föda och visa ord denna helg känns det som om en ny dimension i mitt andliga liv har börjat.
Bönen
Under lördagens morgonbön var Carl-Erik närvarande och vi var en liten men god samling män och kvinnor som samlades för att be. Många av Er känner säkert till och det som skett och sker i St:a Clara kyrka kunde beskrivas med orden ständig väckelse och församlingstillväxt. Carl-Erik berättade öppet och glatt hur bönen har varit en betydande och viktig del av detta. 1994 fick de långväga besök och blev uppmuntrade till att samlas och be två timmar om dagen. Det må ha låtit hur vilt och galet som helst för en energisk präst och hans församling som gjorde allt för att nå de utsatta på stadens gator och torg. De valde i alla fall att börja samlas för bön, en timme på morgonen och en timme på eftermiddagen och detta har varit en av nycklarna i St:a Clara kyrka. Dessa bönestunder har nu pågått i 16 år och dessa har inte bara påverkat och förändrat församlingens verksamhet och form utan även Carl-Eriks liv som herde och präst. Det här med bön upplevde jag även för ungefär ett halvt år sedan och jag försökte få några personer med mig för att samlas i församlingen regelbundet för att inte göra annat än be. Själv klarade jag inte av att dra detta initiativ på grund av min tjänst som evangelist men jag ber alla församlingsledare runt om som läser detta att pröva detta inför Herren. Jag tror verkligen på att bönen är en stor nyckel till förnyelse, tillväxt och väckelse i våra församlingen. Personligen upplever jag att vi samlas och ber alldeles för lite. Tack och lov för den äldre generationen som sitter hemma och ber för oss som troligtvis har alltför bråttom med att tjäna Herren på olika sätt och vis.
Andedopet
Den andra nyckeln som Carl-Erik Sahlberg poängterade som mycket viktig är andedopet eller dopet i den helige Ande. Vill man inte kalla det dop kanske man kan kalla det "aktiverande av den helige Ande". Själv blev jag positivt förvånad över att höra dessa ord av en luthersk präst med tanke på alla debatter och tolkningar jag fått ta del av. Egentligen kändes det inte bara som en bekräftelse för mig utan kanske rent av som en befrielse att höra detta. Jag kan släppa alla andra tolkningar som funnits i mina tankar om att den helige Ande enbart verkar i och genom prästerna och att den helige Ande enbart skulle vara närvarande bakom altarringen. Jag har själv under mina besök i St:a Clara kyrka sett hur den helige Ande fått utrymme inte bara bland församlingen utan även i de heliga som samlats till bön eller gudstjänst. Carl-Erik Sahlberg förklarade detta med den helige Ande och vår svaghet på ett sätt som inte kunde missförstås. Som människor måste vi bli så pass svaga att vi ger rum för den helige Ande att verka i och genom oss. Jesus själv sade ju att Han måste gå bort för att hjälparen (den helige Ande) skulle komma.
Jag har träffat Carl-Erik Sahlberg tidigare och åter igen fick jag möta en ödmjuk man med kunskap i Guds ord. Som Frank Mangs skriver i sin bok Mästarens väg räcker det dock inte med kunskap utan man bör också välja att följa Jesus. Sahlberg sade själv under lördagskvällen att hans bön och dröm är att få leva ett liv som Filippos som omnämns i apostlagärningarna. Jag tror inte att broder Carl-Erik är långt ifrån Filippos. Han är en ödmjuk man, en diakon, en präst fylld av den helige Ande och han har ett stort hjärta som man verkligen känner av då man får höra honom tala eller träffa honom.
Jag vill tacka Carl-Erik Sahlberg och be Gud välsigna hans framtida tjänst och liv samt ett stort tack till ledarskapet på Frank Mangs Center för en fin Mangsvecka samt ett stort tack till alla som kom ihåg mig på min födelsedag som jag firade i samband med denna högtid.
