Söndagen den 22.6 träffades en grupp furahor, dock en för lite, för att ta tåget till Joensuu. Följande dag började vårt riktiga äventyr mot Ryssland och nu var alla resenärer med! Vi startade i Joensuu och framme i Petrosavodzk var vi ca 10 timmar senare men då hade vi haft en lång matpaus och några andra plocka bär-paus vid vägkanterna. Redan denna dag fick vi uppleva det som kom att bli nästan vår fiende, nämligen vägarna i Ryssland. de är verkligen inget att skryta med, långt ifrån. Men under vår dryga tio timmars resa hann vi stanna och besöka ett ställe som heter Murheen Risti. Det är ett gemensamt minnesmärke som Finland och Ryssland rest upp. Väl framme i Petrosavodzk checkade vi in på hotellet och sedan gick vi ut på stan för att se oss omkring.
Följande dag hade vi både konsert och utfärd som stod på programmet. På dagen åkte vi till ön Kishi, som är ett friluftsmuseum. Där såg vi fina,gamla kyrkor sen 1714 som är byggda helt i trä men som man inte använt en enda spik till vid byggandet. På ön fanns också ett gammalt hus för 18 personer med både ett stort rum,gästrum,ett förråd och ett rum till. På ön finns även Rysslands äldsta kyrkan i trä. Förstås fanns det möjlighet att köpa lite souvenirer från ön! När vi kommit tillbaka till från ön var det bara att göra oss klara för konserten, som gick riktigt bra, i församlingen och samtidigt vår första konsert i Ryssland. På kvällen och följande dag på förmiddagen hade vi fritid och sedan styrde vi kosan mot Kontupohja. Där hade vi en konsert i en lite nyare och större kyrka än den i Petrosavodzk och det var även den här kvällen som de som ville hade möjlighet att åka till någon familj för att sova hos. Frida och jag, Sonja, bodde hos en trevlig gammal tant, Jenny. Hos henne åt vi mat för två dagar och hörde hur hennes vardag ser ut med 150€ i pensionspeng som hon skall klara sig en hel månad med. Följande dag åkte vi till Segheza med ett stopp vid en nationalpark med Rysslans smutsigaste vattenfall och inte det största som någon sade. Vi stannade även vid ett minnesmärke där Stalin lät döda hundratals oskyldiga människor. På kvällen var det dags att heja på Ryssland! Nästa dag åkte vi till Kem, till Vita havet och hade där en konsert och på lördagen hade vi sedan vår sista konsert i Segheza. Den konserten hade flest publik och stämmningen var alldeles på topp bland kören. Lokal-TV:n var t.o.m. på besök under konserten!! Efter konserten gick vi hem till Heidi Tyni, som jobbar som missionär i Segheza för att, som hon sade det, härja där. När vi gick till henne gick vi i parken och sjöng och sparkade nästan folk i parken, alla hennes idéer! På söndagen deltog vi i gudstjänsten i Segheza och sedan bar det iväg mot gränsen på guppiga och dåliga vägar men bra var det att ha dubbelt så bättre sällskap! Sammanlagt har vi åkt 1700 km på alla skumpiga vägar runt i Ryssland och det som konstaterades var att nu behöver vi inte åka till borgbacken på en tid.
En av resenärerna, Ann-Louise Witting skrev ett kärleksbrev till finska vägverket till melodin av Louis Armstrongs What a wonderful world, enjoy:
Jag ser ljusgrön skog…. en massa träd
En karhu buss... på skumpig väg
Och jag tänker i smyg… en sån underbar värld
Jag har blåmärken på baken... röda och blå
Och jag tänker definitivt köpa.... en sport behå
Men jag tänker i smyg... en sån underbar färd
Gränsens gröna färg... så fin... bortom skyn
Finns också i fejset... hos de... som spyr
Jag ser vänner skumpa omkring... sayin... how do you do
Dom menar egentligen... I'll spark you
Jag hör finnar hurra... nu e vi hemma!
Äntligen vägar... som borde stämma
Men vi märker ganska snart... det var ännu ej klart
(instrumenal break)
Gränsens gröna färg... så fin... bortom skyn
Finns också i fejset... hos de... som spyr
Jag ser vänner skumpa omkring... sayin... how do you do
Dom menar egenligen... *spoken* (I'll... spark... you)
Jag hör finnar som hurra... nu e vi hemma!
*spoken* (Dom här vägarna borde ju faktiskt stämma)
Men vi märker ganska snart... det var ännu ej klart
Ja, vi märker ganska snaa-aart... Finsk asfalt e oslagbart.
