"I frihetens rymd sjunger jag lycklig - utan att bli trött..."

Linda Wiklund - Tuff brud i lyxförpackning

PERSONEN. Linda har under de senaste fyra åren varit en väldigt nära vän till mig och hon har varit en frisk fläkt i min vardag många gånger! Rubriken ovan beskriver henne väldigt bra, men förutom det har hon även en hel massa andra goda egenskaper. Hon är rolig, snäll, envis, smart och mycket social. Oftast ser man henne med ett stort leende på läpparna.

Linda Wiklund har sina rötter i ”Måon” (Nykarleby) i Österbotten, men det senaste året har hon spenderat som flitig studerande i Vasa, vid Pedagogiska Fakulteten. Linda blir snart 20 år och hon ser på framtiden med spänning.

I Vasa har hon trivts helt okej, men hon har ändå känt att klasslärarutbildningen inte är den rätta, utan att det är tandläkare hon vill bli. Därför har hon i vår sökt in till olika utbildningar inom tandvården i Sverige, så nu är det bara att hålla tummarna!

Linda har spelat tvärflöjt i Jeppo Ungdomsorkester i många år och hon har även varit aktiv inom scouterna. När man besöker Linda spelas det ofta schlager ur hennes högtalare och – gästvänlig som hon är- bjuds man ofta på något hembakat och gott. Hon är en livlig tjej som inte är sen att nappa på ifall man vill fara ut på något kul!

På nätet har det under våren varit väldigt populärt med ett liknande kedjebrev som kallas ”Utmaningen”. För de som inte vet, går det ut på att den som blir utmanad skall skriva ett visst antal konstiga/egendomliga/roliga saker om sig själv, för att sedan utmana 6 stycken nya personer. Därför tänkte jag låta Linda berätta tre, lite annorlunda, saker om sig själv:

1. Jag har ett otroligt minne för siffror. Nummerbrickor, telefonnumror, födelsedagar.. Allt sånt.

2. När jag var liten lekte jag med två av mina pojkkompisar i spökskrubben. En dag lurade de mig att berätta för dem hur mina trosor såg ut. De lovade att berätta hur deras kalsare såg ut. Efter många om och men berättade jag. Ännu idag minns jag vilka trosor jag hade - det fanns polkagrisar och halmbockar på dem. Men aldrig fick jag veta hur pojkarnas kalsonger såg ut. Kanske därför jag minns det ännu idag.

3. Jag har tandläkarskräck. Därför vill jag bli tandläkare - man kan ju inte vara rädd för sig själv! Eller?



Kärt barn har många namn - i detta fall även många vänner!
En sommardag ute på sjön tillsammans med en burk maskar och en god vän är aldrig fel!
Linda Wiklund