En ära att få ta med sina barn på Herrens uppdrag

Man vet aldrig vem man träffar ute på vägarna

ALLMÄNT. Igår, den första lördagen denna junimånad åkte jag och min yngsta dotter ut på Herrens uppdrag och vi hade en underbar resa från Vasa längs efter riksåttan till Raumo och tillbaka.

Efter att skolan hade haft avslutning packade vi våra saker och hoppade i bilen och började navigera oss söderut. Vårt första stopp vad i Närpes vid Frank Mangs Center. Det var trevligt att komma ut dit och se hur snyggt och städat det var trots att arbetet är i full gång inför sommarens teaterföreställning "Mästarens väg" som handlar om Jesu liv, död och uppståndelse baserad på Markus evangelium. För Er som inte besökt Frank Mangs Center rekommenderar jag ett besök.

Från Närpes åkte vi via Pjelax mot Kristinestad och vi fascinerades av korna vi såg längs efter vägen och i och med att vi inte hade så bråttom så tog vi en paus för att ta oss en närmare titt på dessa kreatur.

Mellan Lappfjärd och Björneborg började det värka i kaffetanden så vi stannade vid Lankosken mylly invid riksväg 8. Där åt Jeannette en glass och jag avnjöt en kopp kaffe ur en termos modell större som stod placerad vid betjäningsdisken. Mitt under kaffepausen öppnades dörren och till min häpnad och glädje var det två personer som jag inte hade väntat mig att träffa där. Det var Boris och Alfhild från Kvevlax som stannade på samma ställe. Om jag känner dem rätt var även de ute på ett av Herrens många uppdrag.

Att det var just Boris och Alfhild som vi träffade här hade nog att göra med Gud på något märkvärdigt sätt. Jag skulle ju vittna och predika några timmar senare och jag hade bett Gud tala till mig om vad jag skulle predika. Gud gjorde mig påmind om att Boris var en av de som släppte allt han hade i händerna och kom till Kvevlax Missionskyrka den 3 januari 2007 då jag för första gången besökte församlingen och var i behov av Guds nåd och kärlek. Härifrån fick jag även inspiration att berätta om hur viktigt det är att vi Kristna gör allt som står i vår makt för att förmedla Guds kärlek till andra människor.

Mötet i Raumo gick mycket bra. Närmare 100 icke troende människor hade sökt sig till möteslokalen som inte var i en kyrkobyggnad utan i Rauman Järjestö-tupa. Största delen av människorna levde i svåra livssituationer och efter mötet fick alla varsin matpåse, bröd och kaffe med dopp. En dam blev berörd och gjorde sitt beslut och tog emot Jesus i sitt liv och jag fick äran att be för många denna underbara dag.

Efter mötet åkte vi tillbaka norrut med siktet på våra egna sängar hemma i Vikinga på Brändö i Vasa i vårt eget lilla hem. Kaffetanden spökade igen och vi tog ett sista stopp på ABC i Lappfjärd och det var kanske inte så oväntat att vi stötte på kyrkoherden från Kaskö där. Tillsammans med Tom Ingvesgård drack vi en kopp kaffe och diskuterade andliga saker. En annan fin broder i Herren som förgyllde min dag.

Vi hann ännu med en upplevelse innan vi kom hem. En älg stod och betraktade vår bil från sidan av vägen men den var för snabb för att kunna få på bild och sprang iväg då vi stannade och skulle fotografera den.

Ännu en dag då jag har fått känna av Guds nåd och kärlek och då jag fått tillbringa tiden tillsammans med ett av mina älskade barn. Livet känns värdefullt just nu trots att allt kanske inte är som det skall.

Kyrkoherden var på gott humör
Mötet var väl annonserat
Förbön i Raumo
Självklart var gitarren med
Ytterligare ett fantastiskt vittnesbörd av en ny broder i Kristus
Lovsång i Raumo
Boris inspekterar produkterna
Vid Lankosken mylly sålde de olika saker
Jeannette vid Lankosken mylly
På väg in på kaffe
Det är inte varje dag man får vara på bild tillsammans med så stora djur
De underbara korna
Frank Mangs Center
Jeannette utanför Frank Mangs hemgård
Boris och hans fru Alfhild dök upp till min glädje och välsignelse