Jag har länge funderat på dessa saker. Redan en kort tid efter att jag blev kom till tro och gav mitt liv i Jesu händer har dessa tankar dykt upp gång på gång. Det fanns en tid då jag själv fastnade för att se på det som inte var gott men idag är jag tvungen att se på det goda för att överleva. I mitt liv är det goda Jesus och allt som Han tillför i mitt liv och min vardag. Man talar om evangelister och man talar om evangelium men lika väl tycks det vara mera populärt att förkunna ett annat evangelium i dagens värld.
Evangelium (av grekiska εύαγγέλιoν ) betyder: "goda nyheter", "glatt budskap" eller "glädjebud". Tycker Ni att det är ett glädjebud, att ställa sig upp och berätta om helvetet och att största delen av alla kristna kommer att hamna där för att de inte känner Gud tillräckligt bra. Är det goda nyheter att ställa sig upp och berätta hur många onda andar och demoner man drivit ur olika människor i församlingar, på gator och på torg? Är det ett glatt budskap att lyfta upp skillnaderna i Kristi kropp på jorden och peka på det som skiljer oss åt?
Detta är grunden till de saker jag funderat och funderar på. Det är faktiskt länge sedan jag hört en bra predikan om Guds kärlek och allt det goda. I stället får man höra hur dåliga vi som kristna är och hur vi borde vara. Man får höra om hur vi ser olika på våra olika samfund och hur vi i den ena kyrkan har rätt medan människorna i den andra kyrkan är på väg till helvetet. Vi får ta mera del om vad människan gjort än självaste Gud. Jag tycker att något är på tok och efterlyser verkligen de goda nyheterna i våra församlingar. "Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv." (Johannes 3:16) Detta är den mest kända vers ur Bibeln och endast i denna vers har vi hela evangeliet. Den som TROR på Jesus skall inte gå förlorad utan ha evigt liv.
Varför predikar vi inte dessa nyheter och uppmuntrar varandra i stället för att trampa ner varandra och se på allas våra dåliga sidor. Skulle det finnas en församling för fullkomliga och fullständiga människor så skulle denna inte ha några medlemmar. Vi får bara ta emot och se på vad JESUS har gjort för oss och ta emot Paulus visa ord till oss som han skriver om i 1 Korintierbrevet 13. Är det inte i kärlek vi skall fungera? Som det är nu skrämmer vi bort många människor från Gud genom att inte se på det goda: Honom! I Honom är vi födda till att segra. Jesus HAR redan vunnit seger. Det ÄR fullbordat!
Om jag talade både människors och änglars språk men inte hade kärlek, vore jag endast en ljudande malm eller en skrällande cymbal. Och om jag ägde profetisk gåva och kände alla hemligheter och hade all kunskap, och om jag hade all tro så att jag kunde flytta berg men inte hade kärlek, så vore jag ingenting. Och om jag delade ut allt vad jag ägde och om jag offrade min kropp till att brännas,men inte hade kärlek, så skulle jag ingenting vinna.
Kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte, den skryter inte, den är inte uppblåst, den uppför sig inte illa, den söker inte sitt, den brusar inte upp, den tillräknar inte det onda. Den gläder sig inte över orättfärdigheten men har sin glädje i sanningen. Den fördrar allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting. Kärleken upphör aldrig. Men profetiorna skall upphöra och tungomålstalen skall tystna och kunskapen skall förgå. Ty vi förstår till en del och profeterar till en del,men när det fullkomliga kommer, skall det förgå som är till en del.
Om jag talade både människors och änglars språk men inte hade kärlek, vore jag endast en ljudande malm eller en skrällande cymbal. Och om jag ägde profetisk gåva och kände alla hemligheter och hade all kunskap, och om jag hade all tro så att jag kunde flytta berg men inte hade kärlek, så vore jag ingenting. Och om jag delade ut allt vad jag ägde och om jag offrade min kropp till att brännas,men inte hade kärlek, så skulle jag ingenting vinna.
Kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte, den skryter inte, den är inte uppblåst, den uppför sig inte illa, den söker inte sitt, den brusar inte upp, den tillräknar inte det onda. Den gläder sig inte över orättfärdigheten men har sin glädje i sanningen. Den fördrar allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting. Kärleken upphör aldrig. Men profetiorna skall upphöra och tungomålstalen skall tystna och kunskapen skall förgå. Ty vi förstår till en del och profeterar till en del,men när det fullkomliga kommer, skall det förgå som är till en del.
När jag var barn, talade jag som ett barn, tänkte jag som ett barn, och förstod jag som ett barn. Men sedan jag blivit man, har jag lagt bort det barnsliga. Nu ser vi en gåtfull spegelbild, men då skall vi se ansikte mot ansikte. Nu förstår jag endast till en del, men då skall jag känna fullkomligt, liksom jag själv har blivit fullkomligt känd.
Nu består tron, hoppet och kärleken, dessa tre, men störst av dem är kärleken. (1 Kor 1-13)
