LP möte i Helsingborg

Kom som du är (och bli som vi)?

KOLUMN. I kväll är det exakt nio år sedan jag inte orkade längre. Jag satte mig i bilen och körde till Centralsjukhuset i Vasa där jag togs in omedelbart. Jag tillbringade en månad på sjukhuset.

Ja, nio år har nu gått sedan kvällen jag inte orkade längre. Jag var sjuk och trött efter ett långvarigt missbruk och i min förtvivlan satte jag mig i min bil och körde till Vasa Centralsjukhus. Jag trodde nog inte att det var så illa däran men fick höra att jag inte hade många dagar kvar att leva. Jag tänker inte vittna här och nu. De flesta har hört mitt vittnesbörd om och om igen men det är endast tack vare Jesus jag fortfarande lever.

Jag hade tidigare hittat en församling dit jag fick komma som den jag var. Jag älskade den församlingen och varje onsdag blev jag hämtad från sjukhuset eller hemifrån för att besöka församlingen. Snart kunde jag även gå och jag lät mig döpas. På min dödsbädd hade jag fått möta Jesus och Han gav mig min kallelse som jag har försökt göra det bästa av under dessa nio år. Många gånger har jag gjort bort mig och gått på blindspår som bland annat tiden då jag aktivt bloggade och skrev vad jag tyckte utan att ta hänsyn till andra troende som kanske hade en lite annorlunda syn än mig.

Nu exakt nio år efter att jag åkte till sjukhuset är det onsdagkväll. Jag minns hur jag längtade efter att få komma till församlingen och gemenskapen. Jag minns hur jag till och med gick på ungdomskvällar och alla möten jag bara kunde gå på. Idag är det tyvärr annorlunda och mitt hjärta gråter. Under dessa år har jag sett folk komma och gå. De som lämnar församlingslivet vill inte tillbaka. Det kristna livet har blivit för hårt för dem och att leva upp till kraven som tyvärr finns i många församlingar idag är nästan omöjlight. Varför har det blivit så här? Jag sörjer över att jag helt enkelt inte klarar av att gå på möte på onsdagskvällarna längre och jag vet att jag inte är den enda.

Jag har dock min tro på Jesus och utan den skulle jag nog inte vara kvar här idag. Som jag skrev, så har jag gjort mitt bästa för att leva i den kallelse jag fick, som även bekräftades av församlingen en gång i tiden. Däremot har allt motstånd kommit från det egna ledet och endast en få skara får tjäna Herren. Det heter nämligen att man skall vara fullt upprättad på alla plan innan man kan tjäna Gud. Annars får man lov att sitta i bänken. Jag har valt att lyda Gud och fullfölja det uppdrag Han gett mig, att vara ett Jesu vittne.

Idag är jag ordinerad evangelist och pastor i församlingen Fountain of Life Church i Okeechobee, Florida. Där har jag fått förtroende och blivit uppmuntrad. Där tänker man inte ens tanken att någon måste vara fullt upprättad på alla plan för att tjäna Gud. Där ser man det goda som Gud placerat i var och en och uppmuntrar för att aktivera detta för att man skall leva i sin kallelse.

Tyvärr har jag gett upp på att någon gång kunna tjäna utifrån en församling på min egen ort. Orsaken är den att jag aldrig kommer att bli fullt upprättad på alla plan. Skulle det vara så, så skulle ingen kunna tjäna Gud. Kanske allt detta är roten till att bönehus och kyrkor idag står tomma? Man sätter för höga krav på de som kommit till tro och gör allt för att släcka elden.

Jag tycker inte synd om mig själv. Jag är välsignad men saknar gemenskapen och umgänget på hemmaplan. Däremot är jag uppgiven över att alla som inte bara lämnat församlingsgemenskapen utan också lämnat tron på Jesus. Dessa är så svåra att vinna tillbaka. Jag har vandrat med dessa tankar och bett till Gud om ett svar. För en tid sedan svarade Herren till mig och sade:

-Se vilket tålamod jag har haft med dig!

Jag ryckte till och tänkte att det är ju sanningen och utan Guds tålamod, barmhärtighet och kärlek skulle jag inte vara där jag är idag. Mitt liv skulle ha kunnat ta slut för nio år sedan. Herren fortsatte tala till mig och sade:

- Se vilket tålamod jag fortfarande har! Ta mitt tålamod som modell och använd mitt tålamod då du möter människor.

Det har blivit uppenbart för mig att vi som kristna ger upp. Vi ser alltför mycket på oss själva och tänker inte på hur vi med alla möjliga oskrivna lagar om att bli fullständigt upprättade på alla plan skadar folk. Ofta hör man "kom som du är" men efter en tid så kommer fortsättningen "och bli som oss". Om man inte platsar i gänget så är man inte tillräckligt bra, man är någon som bara är. Man ser inte det positiva i personen och det värsta av allt är att man gör allt för att finna felen och bristerna. Fel och brister är något som vi alla har. Vi kan heller inte bli som någon annan. Gud har skapat oss unika. Gud skapar endast original medan många församlingar tyvärr har blivit som en kopieringsmaskin.

Har du upplevt att du inte räckt till i församlingen eller att du inte platsar in. Gå vidare, lyssna till Herrens röst var Han vill ha dig. Ge aldrig upp med Herren, Han har tålamod och ger aldrig upp med dig!

Vi fortsätter den goda kampen. Vi har precis avverkat två veckor i Sverige där vi arbetat med missbrukare och annat folk. Snart åker vi tillbaka till USA för en månad för att tjäna utifrån den församling där vi fått förtroende trots att vi inte är fullt upprättade på alla plan. Se gärna på vår TV serie Life in Him. Idag har vi närmare 90 avsnitt med fantastiska vittnesbörd och livsberättelser om människor som fått möta levande Gud. Ingen av dem är perfekt men använda av Gud. Kan Gud använda mig kan Han också använda vem som helst. Det handlar inte om dig eller mig, det handlar om Jesus.

Helgelsen är viktig, likaså upprättelsen men bägge är en livslång process. Låt oss ha lite mera överseende med varandra och visa kärlek.

http://www.lifeinhim.tv