Gamla bandet Rubbish Brothers med Ben Granfelt på Doo Bop Club i Vasa.

Ett steg vidare på trons väg

MISSION. Några personliga tankar och reflektioner om arbetarna, skörden och vandringen på trons väg.

Ofta tänker vi mer på vad andra gör än vad vi själva gör. Det är det där med ”flisan och bjälken” och tyvärr har jag gång på gång fått konstatera att allt verkligen inte är så svartvitt som det predikas i frikyrkorna. Jag tror det har blivit bättre i den takt att flera församlingar torkat bort men dock är behovet av fler olika församlingar stort. Jag har ofta blivit attackerad och påhoppad för att jag gjort ett konstaterande att man i många församlingar tar mer hand om flyktingen än om våra egna. Detta är en sanning och jag lägger absolut INTE folk emot folk. Det är en feltolkning som man gärna väljer att slänga i ansiktet på mig för att jag säger sanningen.

Sanningen är den att det finns människor som hört av sig. Människor som tidigare kommit till församlingen/församlingarna och haft någon att prata med. Dessa människor känner sig idag ledsna och osynliga för att det i stora delar handlar om att hjälpa flyktingar och satsa på detta arbetet. En annan fras jag ofta får serverad är ”det ena utesluter inte det andra” men tyvärr har det gjort det på många håll. Våra egna tilltufsade medmänniskor som hamnat på livets skuggsida känner sig satta åt sidan och detta är något som så många kristna blivit blinda för.

Då jag kom till tro för snart 12 år sedan. Då satsade man mycket på missbrukare, hemlösa och tilltufsade. Kanske det var en innegrej just då. Har arbetet bland flyktingarna i församlingarna idag blivit dagens ”innegrej”? En del säger att vi skall vara där väckelsen är och berättar hur många muslimer som blivit frälsta. Då jag hörde detta så började jag fundera och har nu funderat rätt länge. Vi skall vara där väckelsen är men tydligen glömma våra egna? Åter igen, jag lägger inte folkgrupper emot varandra (många anser sig veta detta, inte bara tro).

I Bibeln läser vi om att Jesus sade:

”Skörden är stor, men arbetarna är få. Be därför skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.” (Lukas 10:2)

Märk att Jesus aldrig säger att vi skall be för skörden. Skörden finns mitt framför ögonen på oss men vi är inte tillräckligt många för att gå ut och skörda. Jag tror att bristen på arbetare i Guds rike är orsaken till att man på många ställen inte har förmågan att ta i bruk de gåvor som finns i församlingarna. I stället har flertalet församlingar gått över till ett föreningstänkande där den enskilda medlemmen inte längre har något att säga till om. Man har pastorn tillsammans med styrelsen som fattar alla beslut och resten skall rätta sig efter detta.

Sanningen är den att bland dessa resten finns det arbetare som bara väntar på att få gå ut. Många av dessa har fått en kallelse men ingen har bekräftat den för de får ingen talan. Om man ställer frågan om ”ledningen” skulle kunna tänka sig att välsigna någon i tjänst så är det oftast så att man drar upp Guds ord och börjar finna fel hos personen och läser hur en församlingstjänare skall vara. Samtidigt så är församlingsledaren lika bristfällig enligt hur en församlingsledare skall vara. En stor tragedi! Tänk om dagens andliga ledare kunde börja se gåvorna som finns i församlingarna, sända ut dem i arbete och alla fick vara till välsignelse och skörd. DÅ skulle vi som Kristi kropp kunna vara en välsignad mångfald och nå ut och finnas till för inte bara flyktingar och tilltufsade utan till alla folk.

Som flera av Er känner till så reser jag och min son, Sebastian mycket i evangeliets tjänst. Tyvärr är sanningen den att vi inte blivit accepterade på hemmaplan men ju längre bort vi åker dess mera tecken får vi se följa oss. Man blir inte profet i sin hemstad, kanske inte ens i sitt hemland. Vi har i utlandet blivit välkomnade och accepterade av flera församlingar som står bakom oss i vårt arbete. Med att stå bakom talar jag inte om ekonomi utan ett andligt ledarskap. Även vi vill ha en ledare som står över oss. Gud har ju dock planerat sin församling. Jag tror helt enkelt att det finns en rädsla i att sända ut folk. Man vågar inte lita på Gud. I stället gör man allt för att försöka lita på sitt omdöme vilket bara gör det tungt. I slutändan är vi ALLA som tror på JESUS medlemmar i en och samma församling, Guds församling, Kristi kropp! Tänk att skördens Herre kan använda ett gammalt rötägg som mig!

I sommar har vi tillbringat mera tid hemma än tidigare år. Jag har tagit ett steg vidare på trons väg. En del anser att jag fallit tillbaka i världen och i synd då jag har spelat rock’n roll med mina gamla musikervänner på krogen. Jag har haft förmånen att få spela med mina gamla vänner igen, detta är stort. Jag har aldrig övergett mina gamla vänner men kanske haft en paus från platser jag tidigare rörde mig på. För mig är det ett steg vidare på trons väg att gå ut på krogen, spela rock and roll och vara nykter. Anständig blir jag aldrig. Jag har fått berätta om att jag varit nykter i snart 12 år med Guds hjälp och att jag är härligt frälst. Jag tror inte man behöver säga mer än så in den omgivningen. Det blir väckelse och vi skall ju vara där väckelsen är… eller skall vi kanske vara väckelsen? Vilken förmån att få vara ute och mellan omgångarna tala med personer öga mot öga. Personliga samtal om livet, om Jesus.