Helgen grydde i lite grådaskig ton. Fredag morgon började vi packandet i Nykarleby. Framför oss hade vi en ny version av Midsummerfestival, den 19. i ordningen faktiskt. Lite småpirr i maggroparna på oss arrangörer där ett par av de huvudansvariga är nya i gemet.
Telefonen ringer och darrar och raporterna strömmar in – Jerusalem är på väg, ljudet kämpar med basbottnarnaj, det fattas ditt och datt – men vi är på gång. När kvällen närmar sig och det är dags för välkommen möte i tältet – då är det förväntan i luften. KUng-09 teamet eldar på och folk jagar blåögda vänner eller KU anställda eller. Finska Missionssällskapets safarigrupp utmanar folket att utmana varandra och få in pengar till missionen på den vägen.
Lotus att är det första hela bandet att bestiga årets festivalscen. Sebben och gänget drar på med sin melodiösa rock. Gitarren raspar och ylar, trummorna kör på med dubbelbaspedal ibland och bandet fängslar det nästan fullsatta tältet. Solen hedrar oss med sin närvaro och helgens väder verkar bli betydligt bättre än väderprognåserna lovat. Mång av Lotus låtar behandlar temat kärlek.
Efter en liten paus är det New Shoes och Daniel S Diago som kör igång soul-, popggunget. Bandet med en hel del rutin i bagaget får också de fjong på pulbiken. Nu har den dock lite spritt ut sig och endel bänkar gapar tomma. Men Daniel och dom andra ger allt, och delar med sig av sin glädje över Jesus och sina erfarenheter från vandringen med honom. Det gungar skönt och publiken lever med...
Lördagen hägrade med lite moln men märkligt nog sprack det upp så det var både soligt och kallt när det var dags för eftermiddagens beachparty. Musiken spelar bland sanddynerna och lagen gör sig redo för att ta sig ann Beachvollyn. Den stora frågan på allas läppar är om Björkstrands eran ska vara över. Sliden har blivit utsatt över dynerna och de modigaste lär ha antagit också den utmaning. Folk chillar i solen, men det går lite chills längs rygraderna för havsvinden håller temeraturen nere. Den kalla bålen smakar mellan matcherna och till slut lär en ny era ha begynt, segern går till Holmgård och Co. Samtidigt kör Finska Missionssällskapets Safarigrupp ett seminarium och inspirerar till mission.
Bakom kulisserna har Jerusalem soundcheckat och Jacob Gospel börjar strömma till. Utmaningen att få upp 70personer på tältets scen verkar gå vägen. Och jo innan kvällssolen ha lagt sig i possition denhär soliga midsommardagen är det dags för Tältmöte. Lovsångsteamet kör igång och Anttu undervisar om att hitta rätt i livet. Folk trivs och förbönen har åtgång.
Sen brakar det lös. Fullt komp, med trummor, bas, piano, gitarr, orgel och blås – det är så vi är vana att höra Jacob, gospel för hela slanten. Kören kör hårt, de e tight, de e skönt det är GOSPEL med gung, steg och goda solister. Det är Jacob Gospel. Efter en timme med välbalanserat högtempo, lågtempo, gospelgroove och stämingsfulla slovare är vi fortfarande hungriga på mera. Men det är ganska bra att sluta när det är som best.
Tältet töms, folket strömmar ut och vandrar iväg mot sidoscenen. Där är det Oa Ordbrukare Lönnbäcks talkshow som står i tur. Öja onemanband och seahill guitarlics poppar upp dethela och gästerna avlöser varandra. Gospel Riders, Grafted, FMS, och några till får några minuter i rampljuset tillsammans med Oas små och lite större vitsar. Folk trivs och FMS vofflor går åt som smör i solen.
När jag vandrar iväg tillbaka mot tältet – dit jag gått av och ann med ditt och datt halva kvällen förundras jag över att folk köar. Det stängda tältet och tonerna från Jerusalems soundcheck har samlat förväntansfulla fanns utanför tältet. Sakta börjar det gå upp för mig att vi har mycke folk på platts. Och visst när tältöppningarna slås upp fyller den stående folkmassan galant tältet.
Jerusalem speakas upp av den nästa generation av standuppare, vår utmärkta speaker Viktor. Några toner och så brakar det lös. De kalla kårarna går upp och ned längs min ryggrad. Jerusalem är här, täletet är fullt och de första tonerna av Ständig förändring ljuder ur högtalarna.
Uffes fråga, från det tidiga Jerusalem albumet Krigsman, i en låt som egentligen inte skulle rymmas på skivan, känns aktuell ännu idag – förändras vi åt rätt håll eller går vi åt fel?
Så går kvällen, gammalt material varvas med nyare låtar, men framförallt det låter som Jerusalem och killarna ger allt. Uffe fyller snart sextio men han ger järnet, precis som de andra... Det är just så som bara Jerusalem kan vara. Enkelt, rakt, radikalt, aktuellt, nostalgiskt – ja JERUSALEM.
Efter ett par timmar går killarna ned men blir uppklappade av en energisk publik som vill ha mer... Och när encoren är slut har killarna kört 2 timmar o 20 minuter ungefär. De va en häftigt god Jerusalemspelning tycker jag.
Vi avrundar ännu kvällen med en enkel lovsångsnattvardsmässa mellan 01 och 02 innan det är dags för lite Korvgöran och god natt god natt. Nöjda och glada stupar vi i säng.
Sen ska vi inte gå in på detaljerna kring svetten och tårarna när vi ska städa, riva och packa ned – men vid 16 tiden på söndagen är det mästa av scenen riven, folk på väg hem och det är dags också för oss att säga tack och hej.
Midsummerfestivalen årgång 19 är över, slutresultatet smakar bra – åtminstonen för oss som var med i arrangemangen. Nu börjar vi drömma om 20-års jubilé nästa år.
PS. Sist men inte minst vill jag tacka alla som på olika sätt, i talkoarbete, förböner, som medarbetare, artister och frivilliga gjorde festivalen möjlig. Det är så välsignat att se människor ge av sin tid och sina gåvor för att välsigna andra!
PPS. Det är inte riktigt rättvist att man som arrangör skriver om en festival som denhär – men vad gör man – hoppas jag inte har tagit i i överkant, hoppas jag kunde förmedla nåt av en välsignad helg till dej som inte var där – men som skulle ha velat.
