Vägskäl i livet.

ALLMÄNT. En dikt om att inte riktigt alltid ha koll på vart man skall gå...

Nu står jag där igen,

vid ett vägskäl.

Som vanligt har jag ingen aning om vart jag skall gå.

I mitt inre råder kaos och känslorna styr mig åt alla håll samtidigt.

Om jag kunde så skulle jag dela mig själv i lika stora bitar och skicka ut var och en att kolla vägen framför.

Det vore så lätt om jag aldrig behövde ta ett steg ut i det okända blå.

Det vore så lätt om vägen aldrig delade sig.

Men Herre, du som är visshetens Gud.

Nu stannar jag upp inför dig.

Jag lägger mig tryggt i din famn och låter dig bära mig framåt.

Vilken väg du än väljer

så litar jag på att den för mig närmare dig.

Vilka stormar jag än möta,

tryggt jag får rida ut i din famn.

Inför dig finns ingen oro och sorg.

Smärtan får ge vika och harmoni fylla

en orolig själ.

Herre det är så skönt att bara få vila i din famn.

Tomas Mattsson

1.11.2009