Här om dagen fick vi ta del i en annan individs försök att lämna ett minnesmärke efter sig. I allsköns ro satt vi hemma i vardagsrummet hos familjen Gull i Amersfoort, Holland då det smäller till i fönstret. En något omtumlad duva vinglar iväg - och kvar på fönstret blir ett ståtligt avtryck. Allt tyder på att duvan kände sig snuvig och förberedde sig på att lämna jordelivet. Och duvan har all orsak att vara stolt över sitt lyckade minnesmärke; dess ståtliga vingar, dess näbb och öga blev kvar som ett minne på fönstret.
R.I.P.
