Sara (Foto: Magnus Nilsson)

Livet som mamma

OLD ARTICLES. Något nytt har börjat och inget kommer att bli som det var! Jag är ivrig att ta steg framåt, men bara ett steg i taget (tack och lov att min kropps fysik inte lovar något annat).

Det handlar om vår förmåga som människa att anpassa oss, förnya oss, stå tillbaka, kompromissa, minnas, hoppas, önska, längta och framförallt att tro. Jag tror att jag är en bra mamma. Jag tror att Gud hjälper mig i de beslut jag tar och vad jag än står framför.

Vad ska komma härnäst? Ja, jag tror att Gud visar vägen.

Det hände 2 augusti. Jag och min man fick vår dotter sent på kvällen på Danderyds sjukhus i Stockholm. Allt gick som det skulle, men inte alls som vi hade tänkt oss. Det blev bättre i många avseenden. Den närhet och omfamning vi fick känna av Gud den dagen är obeskrivlig.

När vår dotter var född fick hon sitt namn genast. Med den kapacitet ett barn har, att överväldiga sina föräldrar i just födelseögonblicket ger mig direkt tanken på liv, därav Livia. Men tro mig, inget är säkert förrän man hör skriket. Något kan gå snett på ett ögonblick, men som föderska måste man ändå tro på ett liv, annars skulle man bara må dåligt.

Nu har det gått en tid och Livia har hunnit bli 5 månader. Dom 3 första månaderna var ”lära känna vår dotter” månader. Små spädbarn är ju dom mest hjälplösa liven här på jorden sägs det och skulle man inte vara så engagerad som förälder skulle det börja likna något av ett barnhem i Kina där dom får ligga i sina spjälsängar och skrika dagarna i ända.

Min uppgift som mamma är att tillfredsställa hennes behov hela tiden, med god hjälp av fadern naturligtvis. Tanken när man får barn är att man ska dela på ansvaret och vara två om barnet. Hela tiden genomtänkt av Gud. ”De som föder barn till världen, ska stå fast vid äktenskapets innebörd, i nöd och lust.” Kunde nästan vara ett citat från en klok bok.

Jag lyfter på hatten till alla som står ensamma med ett barn. Det är ingen liten uppgift.

Det finns så många tankar kring detta ämne förälder, barn och så många informationskällor. När vi kom hem från BB, började alla möjliga företag sända hem erbjudanden på allt möjligt som företagen ansåg vara viktiga att införskaffa till vårt barn. Det är en helt ny värld som öppnar sig, som jag inte knappt berört förrän jag blev mamma. Nu tänker jag främst på säljarbranschen. Vilken uppsjö det finns av alla möjliga saker ämnade för barn. För er som inte känner till den här världen kommer ett exempel.

Det finns speciella blöjhinkar som ska vara extra hygieniska och som ska minska lukten av blöjorna. Dessa hinkar har speciella påsar, det är en påse per blöja, för att minimera blöjlukten, dvs. kring 7 påsar/dygn första tiden…Tänk vilket miljöavfall sen. Dessa hinkar är dessutom väldigt dyra om man jämför med en vanlig ”roskis” med lock. Bebismarknaden försöker verkligen snöra in föräldrarna till att köpa alla möjliga saker, som skulle vara bra att ha för bebisen. Se upp att bli ”slav under materialismen”… Det känns befriande att skriva så, även om jag själv få se upp många gånger!

Tillbaka till min rubrik…Jag är glad, jag är lycklig och framförallt…jag är tacksam till Gud som gett oss den här fina gåvan, som vi får låna den stund vi är här på jorden!

Guds välsignelse!