Det finns två diken vad gäller andlighet

OLD ARTICLES. I ena diket har vi kristna och församlingar som intar en alltför jordnära och världstillvänd hållning gentemot det andliga. Den kristna tron är är ”förnuftsbaserad” (enligt världsliga, ickeandliga mått) och tillämpas, efterföljs på ett uteslutande intellektuellt plan. Kristna tron är i detta dike till största del ideologisk kunskap.

Man kan vara t o m Bibeltroget kristen och hängiven i kyrkliga aktiviteter; men det andliga inslaget är minimalt, försiktigt tillämpat och anpassat efter intellektet.

Gudsgemenskapen, som är den kristnes viktigaste livskall, ska ju ske ”andligt”, ty Gud är Ande, och Helige Ande har kommit till oss bl a för detta syfte, att vi genom Guds Ande har gemenskap med Gud. Gudstjänsterna i detta dike blir också väldigt ”andefattiga”, livlösa och trista, vilket förståss inte attraherar den stora massan av sökande ofrälsta människor. Svårt är det dessutom för många troende i en sådan ”andefattig” miljö att stå fasta i sin kristna vandring, värld och synd tar då gärna över som ersättning för det saknade andliga Gudslivet. Här är också förstås de Andliga Nådegåvorna ett främmande begrepp, detta som Sveriges församlingar så desperat behöver ha i funktion.

I det andra diket, så har vi den så kallade "överandligheten", begreppet är inte lyckat eftersom det är Guds Vilja och längtan att vi skall bli maximalt eller obegränsat "överandliga" om andligheten är riktad till gemenskap med Honom, här kan man inte bli för andlig . Men nu syftar vi på den sortens överandlighet som är missriktad; som tolkar in allt som händer i ett andligt sammanhang. Man ser både demoner och änglar i verksamhet i nära nog allt som sker, när det i själva verket är bara naturliga företeelser, själsliga, köttsliga eller jordiska händelser eller företeelser. Det är sant att onda andar är i verksamhet runtomkring oss, i och genom vissa människor eller står bakom hemska händelser. Det är också sant att Guds Ande är desto mer i verksamhet, tillsammans med Guds änglar i"att beskydda, hjälpa och välsigna människor m m. Men det är inte i den totala omfattning som en del i detta dike tror. Det man här gör är att man t ex tolkar en människas (i deras tycke) negativa handlande såsom demoniskt påverkat eller drivet (vilket det ibland kan vara, men långt ifrån alltid och i den omfattningen). Och när en troende i detta dike råkar t ex göra eller säga något som visar sig vara bra gjort eller korrekt sagt, så säger denne ofta ”ja, Gud ledde mig till det” och ”ja, jag upplevde Andens ledning att säga så”. Möter denne troende för sig själv misshagliga saker, t ex att någon säger saker han blir arg, besviken, irriterad på eller sådant som han bara inte gillar så kan man höra denne troende säga ”kände du den demoniska atmosfären, känner du…”, här upplever personen de egna själiska känslorna som i allt förmedlas till någon likasinnad, och då kan denne andre förståss bekräfta ”ja, jag känner det, hu så demoniskt, det där han sa var verkligen ont”; Sanningen här var att inget demoniskt alls var i verksamhet, endast själiska, köttsliga känslor i aktion. Man lurar sig själv att ”förandliga” allt.

Tyvärr så kommer detta beteende också som ett missbruk där man använder (missbrukar) Guds Namn i syfte att manipulera och kontrollera människor. Man säger helt enkelt att ”Gud sade” att du är detta och har detta, eller ska göra detta . Har denne person ett förtroende såsom en andlig person eller en andlig auktoritet så kan detta bli förödande för andra och åsamka mycken skada. Speciellt farligt blir det om denne ”överandlige” troende dessutom har fått för sig att han är ofelbar i sitt andliga agerande; Att allt han upplever vara andligt från Gud alltid och i alla lägen är från Gud . I själva verket säger ju Guds Ord att t ex det profetiska ska prövas, att det goda och riktiga ska behållas i det profetiska, och följaktligen det som inte stämmer inte skall bejakas. Vi förstår också från Guds samlade undervisning i sitt Ord att troende kan mista sig i det andliga, och det själiska och köttsliga blanda sig in i det hela, detta oavsett vem man är och vilken kyrklig titel man använder. Denna klara uppfattning får vi också av Väckelsehistorien och dess lärdomar. Här kan det t o m bli så att en troende som hamnat i detta dike kan förklara allt och alla som talar mot eller inte samtycker med dennes ”andliga” upplevelser är under en ond andes inverkan, kusligt eller hur, men tyvärr ytterligare en ”defekt” som finns mer eller mindre hos en del som hamnat i det ”överandliga” diket (överandliga i den negativa betydelsen).

Svensk kristenhet behöver Helgelse, Enhet, Umgänge och beroende av Helige Ande. Slutligen, låt oss vandra på den smala frälsta vägen tillsammans med Jesus, och undvika dikena vid sidan av vägen.

---

Skribenten representerar Jesusmissionen:

http://www.jesusmissionen.com