Det är kallt och grått.
Trista hus och smutsig snö.
Vardagen är tråkig.
Du känner dig som en rishög med smutsigt hår.
Hannu Manninen misslyckas i OS.
Pengarna är slut.
Men vem vill skratta jämt? Är inte glädjen bättre när man också får gråta? Är inte sommaren skönare efter 9 månaders vinter?
Är inte den lycka härligast som man måste göra sig förtjänt av?
Det liv vi lever här på jorden är trasigt på många sätt. Idag vill jag glädjas för tårarna, tristessen och kölden. Inte för att jag tycker om dem, men för att jag inte kan förstå glädjen utan dem.
Min bön idag är att i mitt stilla inre kunna glädjas helhjärtat åt sorgsenheten och tristessen. Åt de saker i livet som får livets magiska ögonblick att kännas så obegripligt underbara. Så fantastiskt perfekta. Glädjefyllda. Gudagivna.
