I en egen konstnärlig värld

OLD ARTICLES. Det var intressant att se att ämnet konst blev ett diskussionsämne, jag skrev ju lite om mitt konstnärsskap tidigare, att det skulle vara trevligt med tankeutbyte med andra kristna konstnärer.

Konst verkar vara litet främmande och konstigt enligt endel, är inte musik lika konstigt? Det verkar som om musik skulle vara en integrerad viktig del av kristna sammanhang vilket konst däremot inte är ännu. Vad kan det bero på? För mig var konsten som den gåva eller talent som Gud gett mig som jag hade fått i uppgift att använda för att den ska bära frukt till Guds ära. Men valet och insikten var inte lätt och självklar, det verkade som förståelsen för detta område inte fanns i de kristna sammanhang som jag växt upp i. Konsten är för mig ett kommunikationsmedel genom vilket jag kan berätta om min tro, vittna, eller glädja mig åt Guds underbara skapelse och göra min tolkning av den. Om den får abstrakta konstiga former så beror det troligen på att man som konstnär ofta utvecklar sitt bildspråk till symboler och ett visuellt bildspråk. Ingen betraktare behöver ju tycka om mitt bildspråk, men jag har rätt att göra det på mitt personliga sätt, precis som en del sjunger på sitt personliga sätt och hittar sin stil. Varje åskådare tolkar på sitt sätt liksom jag uttrycker mig på mitt sätt beroende av erfarenheter, smak, stil och vad jag vill förmedla. Min önskan är att mina bilder skall beröra åskådarens inre precis som tanken bakom bilden har berört mig, men upplevelsen kan ju aldrig vara densamma eftersom alla är olika personliga individer.

Det här var några tankar i förbifarten av ett målande redskap i Guds skaparhand.