Jenny

Au-pair i England

OLD ARTICLES. Att ta ett mellanår i sina studier och åka utomlands är något många av oss drömmer om att göra. Ett enkelt sätt att göra detta är att åka som au-pair.

För dem av er som inte känner mig personligen kan jag ju informera er om att jag heter Jenny Eklund, är 19 år och hemma från Nykarleby. Efter att ha tagit studenten och yrkesexamen vid FKF i Vasa var denna dam helt slut, och hade ingen som helst önskan att direkt fortsätta studera.

Därför ansökte jag till www.christianaupairs.com att åka som au-pair. Det är en bra organisation att åka med eftersom den förmedlar kristna au-pairer till kristna familjer. Man ska ha ganska stor tur att hamna hos en bra familj där personkemin stämmer. Då familjen är kristen ökar ju dessa chanser.

Au-pairing är ett intressant fenomen. Unga kvinnor (men också ibland män) åker till ett främmande land med ofta främmande kultur och språk ovetandes hurdan deras värdfamilj är. Vad som helst kan hända och mycket trista saker händer en del au-pairer också. Men jag hade turen att hamna hos en mycket snäll familj.

För att passa som au-pair måste man vara öppen, trevlig, flexibel, tycka om barn och hushållsarbete. Ofta går man en språkkurs på orten man bor, som ibland betalas helt eller delvis av ens värdfamilj. Jag gick en första lektion i en "Proficiency level in English" kurs men tyckte det var för tråkigt så jag valde att gå en italienska kurs istället. Okej, detta är ganska udda eftersom jag bor i London, men...

Detta mitt mellanår som au-pair (som tar slut 22:a juli) har varit en fantastisk upplevelse. Jag har lärt mig massor om mig själv. Jag har blivit mera öppen och avslappnad som person. Numera pratar jag också engelska riktigt fint med en klar "south london accent". Jag jobbar bara 5 timmar om dagen, veckodagar. för min värdfamilj. Detta innebär att jag kunnat ha ett till jobb vid sidan om för ett företag som heter Splendid (www.splendid.co.uk).

Det viktigaste jag insett med detta mellanår är hur fantastiskt och vackert Finland är. Jag har aldrig tidigare förstått att uppskatta mitt hemland, men det gör jag nu. Vid påsk åkte jag hem en vecka och när planet tog tag i finsk mark i Vasa strömmade tårarna nerför mina kinder och en synnerligen kraftig fosterländsk känsla grep tag i mitt hjärta.