Christian

Christians äventyr del 1

OLD ARTICLES. Alla har väl någon gång drömt om att sälja allting man äger och flytta så långt bort som möjligt för att sitta och vänta på en flygplats i flera timmar i väntan på att kundbetjäningen ska svara för det ny inköpta kontantkortet.

Tja, det låter väl lite väl dramatiskt, men så gick det för mig. Jag bestämde mig i slutet av förra året att jag skulle åka på bibelskola till Bergen. Sen efter en tid bestämde jag mig för att inte åka i alla fall. Vintern snöade fram och smälte bort, våren kom och Gud sa ” hördu du du, ta och åk till bergen ” och ja, Mannen själv från huvudkontoret hade talat, så vem är jag att säga emot. Sen då kalendern började säga slutet av Maj så började jag sälja bort mina ägodelar. Kvällen före jag åkte ägde jag bara några väskor med kläder.

Dagen var torsdagen den 23 juni, jag vaknade på soffan hos mina föräldrar. Det första jag upplevde var ett andligt motstånd som till och med skulle kunna slå luften ur Bamse. Hela morgonen gick åt till att försöka tackla det motståndet, sakerna mina föräldrar sa åt mig gick helt enkelt över huvudet på mig. Jag önskar nu att jag hade kunnat vara mera öppen mot mina föräldrar, men jag hade helt enkelt inte energi. Jag bad i tungor hela dagen, från att planet lyfte från Vanda till att det landade i Bergen, inte konstant, men med jämna mellanrum.

Det var relativt exalterande att sitta och se ut genom fönstret när planet lyfte, jag har inte åkt flygplan sen jag var liten, det var säkert därför jag kände mig som en liten upphetsad pojke när planet lyfte. Jag mellanlandade i Köpenhamn, så jag fick än en gång sitta och fnissa för mig själv när vi lyfte från Köpenhamn. Hela resan kändes som en några timmars tur på lintsin. När jag sen inte mera såg ut genom fönstret på grund av dom täta och mörka molnen visste jag, nu är jag i Bergen.

Jag hade pratat med Caro tidigare och hon lovade att hon skulle försöka få tag på någon att hämta mig, det hade hon dessvärre inte fått. Mitt finska nummer fungerar inte utomlands, så jag strosade in på ” narvesen ” på flygplatsen och köpte ett kontantkort. I Norge måste man registrera sig till operatören före man kan använda kontantkortet, och det misslyckades givetvis eftersom jag inte har ett norskt personsignum ännu. Där började min långa och ödesdigra kamp med att ringa till kundbetjäningen, jag försökte få tag på någon där i 1-2 timmar, det som var positivt med det hela var den avslappnande – nästintill bedövande – jazzen som strålade ur luren medan jag väntade. Jag väntade på flygplatsen några timmar före jag sen fick tag på Caro, hon meddelade sen att ingen kunde hämta mig, så jag hoppade på bussen in till stan. Sen kom Thor-Christian och hämtade mig från Bystation.

Dom första dagarna här var molnen så låga att jag inte såg nästan något av stan, jag såg inte heller något av utsikten från Bönes där jag bor. När molnen sen lättade så blev jag ganska överraskad av utsikten, magnifik helt enkelt. Det är lite annat än att gå upp på kullen i brunnsparken.

Det är härligt att se vilken omsorg Gud har över en när man väl besluter sig för att följa Hans vilja, Guds nåd är hundraprocentig, Gud väljer inte att bry sig vissa dagar och att inte bry sig andra dagar. Det är något befriande i att slänga sig fullkomligt ut på Hans nåd.

Nu känner jag mig lite yr i huvudet, antingen är det luften här uppe på berget eller så har Caro satt något i kaffet. Så jag tror att jag ska avsluta här.

Jag tror att jag vågar skriva mitt telefon nummer här åt mina nära och kära, jag tror inte det finns så många som skulle missbruka det genom att ringa och flåsa mig i örat mitt i natten. (även om det skulle hända (vilket nog förvisso är troligt eftersom jag är så otroligt eftertraktad) så är det här numret bara tillfälligt)

+4740484237

Guds rika välsignelser åt alla läsare, åt alla andra också givetvis.

Jag kommer att fortsätta att skriva och berätta om mina spännande äventyr här i Norge, just keep reading, bara idag var jag till butiken och köpte knäckebröd, bara om det skulle jag kunna skriva en otroligt underhållande och levande historia.

Ha en go fortsatt uke!