Jag hade altså inte registrerat vad hon hade sagt i meddelandet eftersom jag var alltför upptagen med att bittert tänka på den dygnsrytm jag fått. Jag sjönk ner i stolen min och slog apatiskt på datorn, jag hade inga som helst ambitoner för dagen, jag var trött, jag var degig, jag var apatin själv, jag var en peruna säkki.
Efterhand så piggnade jag till och började allvarligt överväga att hänga med Caro, på samma gång ville jag åka och på samma gång sa köttet " ich bin eine kaba-nossi unt sie will nicht hängen med till byen för du bist sie peruna säkki " och så sa jag " ich må bin eine peruna säkki men du habe nicht sie kraften över mig ich habe eine UBER Jesus på meine sida " så, jag hoppade i kläderna och smet iväg. Jag strosade över till Hilde, där var Caro bor tills hon kommer hem igen och sätter fart på fila gänget (ni lyckliga) när jag kommer dit får jag avnjuta - med övertygelse - den bästa måltiden på ett bra tag. Caro hade överträffat sig själv i köket än en gång, Halleluja, vilken välsignelse.
Okej, vi var mätta och belåtna, Hilde diskade, Caro hössötäde någå och jag skar upp - med förträfflig precision och talang må jag tillägga - den färska ananasen till efterrätt. Oj oj vad mumsigt det var. Såja, nu är vi altså på väg till stan, bilfärden var lite jobbigt, jag menar det var varmti bilen och Caro va nirso av nån anledning o kunde inte ha fönstret öppet. *fniss* Nåja, vi tog en sväng via något mystiskt shopping center för att hämta Robins glasögon från en frisör, hur galet det än låter. :P Sen smet vi in till centrum och Caro och jag hoppade av vid dannmarksplassen. Sen fick Caro tillfälligt sinnesförvirrning och tänkte ta oss in på Bingo med dom gamla damerna. Vi konstaterade senare att vi borde nog ha gått in och preachat dom goda nyheterna. Jag är ingen stel predikant som inte vågar ta mig an tabu stämplade ämnen, jag vågar säger upprörande saker, jag vågar säga sanningen, BINGO är också beroende framkallande, många sitter som besatta och försöker maniskt hänga med vilka siffror den almänt söta flickan ropar upp, men jag ska säga er en sak, det finns frihet. Nåja, back on track. Vi promenerade altså in till stan bara för att ta en sväng via ett dunder mysigt kaffe ställe i centrum. Stället var fullt av gamla mysiga saker, vissa i äkta retro anda, andra helt enkelt skräp man hittat på vinden, sakerna en och en skulle kanske ge en hjärtslag men allting i sin helhet var fantastiskt fenomenalt, vilken känsla för inredning, dunder och brak.
Efter att vi hade njutit av cappuchino och cafe mocca lade vi riktning mot engelen. Det var helt enkelt underbart att strosa på stan, dialogisera med en bra vän, beundra Bergen som Guds tron, strosa med vissheten om att Guds frihet är en verklighet, med vissheten om att Guds kärlek och nåd omger oss var dag, med vissheten om att ens hjärta får fyllas upp av Herrens glädje, Amen Halleluja.
När vi kom in till engelen, en pub altså, var stället fyllt med ungdomar, dom stod och pratade och skrattade tillsammans, drack alkoholfria drinkar och busade. Samhörigheten där lamslog mig, vilket fantastiskt stämning. Efter att vi hde minglat med folket en stund slog vi oss ner vid ett bord, ganska snabbt kom några killar och satt bredvid oss och hälsade glatt på oss med handslag, uh, vad paff man blir som finländre va, där det hör till att man kollar långt på nån främande som kommer in i ens situation. Det var härligt, även om jag inte riktigt kunde släppa min finländska stelhet. :P
Det var dags för programmet att börja, dansarna tog plats på dansgolvet, flickorna var fantastiska dansande till groovey rap musik. Sedan var det pojkarnas tur, jag blev fascinerad av det när dom steg upp på dansgolvet, för det är mycket sällan jag har sett pojkar utföra en dans till musik på en hapening. Dom var jätte duktiga även om deras finmotorik var bortblåst, men vilken annan kille hade gjort vad dom gjorde, jag skulle iaf ha sprungit och gömt mig. Jag respekterade dom djupt för vad dom gjorde. Vad som hände näst var något makabert, det var dags för en break dansare från Frankrike att uppträda, uuh, det var intensivt som få. Han ar otroligt duktigt. Sen var det dags för bandet att uppträda, dom var otroligt duktiga, dom var ett fantastiskt bevis för vad ungdomar kan åstadkomma när dom får en chans, Halleluja Gud ska välsigna dom rikligt. Efter en stund var det matthew som tog och delade sitt vittnesbörd, det var härligt att höra hur Gud grep tag i hans liv och förvandlade det totalt. Efter lite dittan och dattan och snubbar hit och dit dar det dags för lite break dancing igen, och vart efter så var det fler och fler som vågade komma till dansgolvet och utföra lite high fly mooves. Det var helt enkelt härligt att vara där.
När jag stog där, längst bak och lyssnade på bandet kunde jag inte annat än begrunda dom ramar man så lätt sätter runt sig, hur man så ofta rutinerar sig i smala tankebanor. Hur ofta vi begränsar oss och speciellt Gud för vi vågar helt enkelt inte förvänta oss något, vi vågar inte drömma, vi vågar inte tro för man tänker mera på vad man har att förlora än man har att vinna. Hur ofta vi låter bli att göra saker i rädsla för besvikelse. Men Herren säger våga förvänta dig, våga drömma och våga tro. Hur ska Jesus gensvara om han inte får något att svara på. ? Hur ska Jesus välsigna om Han inte har något at välsigna. ? Låt ditt hjärta fyllas med förväntning till Herren
Jag upplever att Jesus vill återupprätta kreativiteten, Han vill blåsa liv i den igen. Då ska du tacka och ta emot och låta Jesus fylla dig med inspiration och förväntan. Det är dags att låta oss fyllas med Den Helige Ande och börja inta mark för Guds rike.
Amen och Halleluja.
