Sandra är alltså huvudpersonen i dramat som utspelar sig i Helsingfors.
Filmen gjordes mycket realistisk med flera övertygande scener. En blåbuss som kom mycket smidigt. Bussen var bokad av filmteamet. Ett cafe som hyrts av produktionsteamet för en fantastisk slutscen. Slutscenen innehöll ett mycket humoristiskt inslag när Sandras kompis brister ut i lovprisning inför sin arbetskompis. En ungdomsfest, en sex-sugen yngling som ville vara med Sandra bara av en orsak. Praisepartyt på Fila med otroligt bra sång av Andreas Forsberg. Christoffer Slotte imponerade i sin roll som Sandras ateist-pappa. Skådisarna var övertygande.
Filmtekniskt var filmen fantastisk, med behärskade effekter och intressanta bildvinklar. Tillräckligt många klipp gjorde filmen överraskande högklassig. Ibland tycks kameramannen till och med ha kunnat kontrollera fåglarna för att få de önskade effekterna.
Efter filmen bröt ett jubel ut av premiärpubliken.
Vi får vänta på den spännande fortsättningen.
