Under filmhistoriens ungdomsår i början av 1900-talet var finsk film betydligt större än den är idag. Det kan man dels tacka de vackra landskapen för, men även de beslutsfattare inom filmen som tyckte att man inte skulle ta ljudet i användning förrän i slutet av 1920-talet.
En av de stora regissörerna under 1910- och 20-talet var Mauritz Stiller (1883-1928), finlandssvensk jude med ryskt påbrå. När man presenterar Stiller är det kanske fel att använda Renny Harlin som jämförelse, Stiller var nog större än så. Stiller jobbade i Sverige med högbudgetfilmer som spreds över hela världen med god framgång. Till hans största bedrifter hör att han räknas som upptäckare av den kvinnliga skönheten Greta Nilsson, a.k.a. Greta Garbo, vilken han tog med sig till Hollywood.
Redan under sina tre första år som regissör gjorde Stiller uppmärksammade verk som väckte intresse med fina bilder och skickligt klipp - Stiller klippte för övrigt sina filmer själv. Stiller var intresserad av liv, rörelse och ljus, och man brukade säga att han gav t.o.m. stenarna liv.
Stiller var oerhört produktiv och kunde göra upp till tio filmer per år. Han blev mest känd som en regissör som behärskar komiken och av de mer kända verken bör nämnas Erotikon (1920), som blev en stor framgång. Ett annat betydande verk var filmen Vingarne (1916) vilken räknas som filmhistoriens första homoerotiska film (Stiller var homosexuell).
Andra betydande verk av Stiller:
Mannekängen (1913), Herr Arnes pengar (1919), Johan (Juha) (1921) och Gösta Berlings saga (1924).
