Det slog mig nyligen att jag själv gjort såhär, mer än en gång. Ibland länge, ibland längre, ibland mindre långt. Fortfarande gör jag det. Men lika mycket som jag då behöver ett gott exempel, kan jag avra ett gott exempel.
Eller som Jesus sa: "En man hade två söner.
Den yngre sade till sin far: Far, ge mig min del av egendomen. Då delade han sin egendom mellan dem.
Kort därefter packade den yngre sonen ihop allt sitt och for långt bort till ett främmande land. Där förde han ett utsvävande liv och slösade bort det han ägde.
Men när han hade gjort slut på allt, kom en svår hungersnöd över det landet, och han började lida nöd.Då gick han bort och slöt sig till en av inbyggarna där, som skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin.Han skulle gärna ha velat äta sig mätt på de fröskidor som svinen åt, men ingen gav honom något.
Då kom han till besinning och sade: Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här håller jag på att dö av svält.
Jag vill stå upp och gå till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig.
Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina daglönare.
Och han stod upp och gick till sin far. Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade emot honom, föll honom om halsen och kysste honom.
Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son.
Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er att ta fram den bästa dräkten och klä honom i den och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter!
Och hämta den gödda kalven och slakta den, och låt oss äta och vara glada. Ty min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen. Och festen började. (Luk 15:11-24)
Hans bror blev sur, etc etc, den biten kan de flesta av oss. Honom bryr vi oss inte det minsta om i den här artikeln. Det är den förlorade återfunna sonen vi bryr oss om här.
När denne son vucit upp, och själv blivit far, kunde han inte då berätta om hans misstag, att ta sitt arv i förtid och springa ut och tappa bort sig i den stora världen? Skulle hans barn springa ut på samma sätt? Knappast. Han var ett varnande exempel.
Vad skulle hända om misstag ledde till vidare misstag, och en av hans barn tappade bort sig? Kanske barnet då kommer ihåg den där berättelsen om hur pappa försvann hemifrån med pengar och allt, och körde sitt liv i botten. Kanske barnet då förstår att hans pappa inte bara var ett varnande exempel, utan också ett föredöme.
Så vill Gud att vi är. Sin happens. Vi kan kämpa emot det, men vi är fortfarande mänskor. Men hellre snubblar man och reser sig, och kommer i mål, än håller sig stående och kommer ingenstans. Man kan tappa bort sig under långa komplicerade lopp på okänd mark, men hamnar man fel kan man vända om, söka sig till banan igen.
Sammanfattat:
Gå inte bort från din Far. Om du går bort från din far, vänd tillbaka. Det är vad omvändelse bokstavligen betyder.
Vi behöver goda föredömen. Alla som gör fel blir automatiskt varnande exempel. Förr eller senare. Alla som vänder om blir goda föredömen. Det vill åtminstone jag vara.
