Foto: Maria

Låt inte det förflutna avgöra din framtid

OLD ARTICLES. Den här förmiddagen samlades igen ca 1100 kvinnor vid Hillsong, precis som de flesta andra torsdagar, till Hillsong Women. Kvinnorna kommer tidigt för att hinna umgås, dricka kaffe och kanske hinna få massage eller få naglarna fixade innan mötet börjar.

Oftast är det Bobbie Houston, eller nån annan av våra egna pastorer som undervisar, men ibland har vi gäster från t.ex. USA och idag var det Lisa Bevere (John Beveres fru) som fick äran att göra det. Lisa är rolig, skarp, rättfram och ärlig. Det känns som om hon verkligen kan vara sig själv och inte har några masker hon behöver visa upp och det gör man lätt slappnar av och verkligen lyssnar på vad hon säger.

Lisa började med att berätta lite om sitt liv, om hur hon var en “total hedning” när hon första gången träffade John, och att hon var väldigt bra på att leva som hedning -hon gjorde det ordentlligt. John, å andra sidan, är “perfekt” (även om han försökt påstå att han var vild en gång för han drack ett glas champagne och spydde upp det) och deras världar krockade lite i början av deras bekantskap...

Det som Lisa självironiskt, roligt men seriöst ville dela med oss handlade om ilska och att inte kunna hantera sin ilska, hur man kan söka orsaker till den mest för att rättfärdiga sig själv: Man har kanske haft en tuff uppväxt, blivit uttnyttjad på något sätt eller är kanske utsatt för någon andlig attack eller det kanske handlar om PMS (för kvinnor då, alltså... ;) ) eller det kanske helt enkelt handlar om ens ursprung, att man har lite Italienskt blod i sig... Hon berättade episoder ur sitt liv med John, hur hon i sin ilska t.o.m. kunde slänga tallrikar på sin man och när jag satt där och kände mig som om hon pratade om mig var det ändå lätt att tänka “så hemsk är jag ändå inte -jag skulle aldrig slänga saker på honom” men graden av ilska var ju inte poängen. “What we justify we buy!” Alltså; det vi hittar ursäkter för är vi fast i... Om vi säger att “sådan är jag bara” eller hittar ursäkter för det kommer vi ingen vart. Gud har ingen möjlighet att jobba med ett område i vårt liv som vi inte är villiga att ge bort.

Lisa bad oss slå upp Galaterbrevet 5 vers 16-20 (slå upp det och läs det). Hon ville visa oss att det handlar om vårt kött -det är inte vår uppväxt, inte vårt förflutna, inga attacker, inte hormoner, inte arvsmassan... Vi har ingenting att skylla på, det är upp till oss. “Allt som har hänt dig är sant och har kanske format dig till det du är nu men låt inte det förflutna avgöra din framtid!”

Det som fick Lisa att vakna och förstå att hon behövde låta Gud hjälpa henne, forma henne var när hon nästan höll på att dunka sin tvåårige son mot väggen. Hon bröt ihop och bad Gud om hjälp och han visade henne att hennes ilska grundade sig på oförlåtelse hon bar på mot sin mamma. Den enda sak hon aldrig förlåtit sin mamma var att mamman slagit henne. Hon ringde sin mamma och bad om förlåtelse för att hon sagt att hon förlåtit men inte gjort det. Lisa fick då veta att just den saken var det enda hennes mamma aldrig förlåtit sig själv för. Ilska grundar sig i oförlåtelse och binder oss, får oss att göra just det mot andra som vi blivit utsatta för. Och vem av oss vill föra sån’t vidare till de som finns runt oss...? Oförlåtelse binder också den som gjort illa och hindrar den personen från att komma ut i frihet. Enda svaret är att förlåta och ge all ilska, all oförlåtelse till Jesus -igen och igen och igen... Lev i frihet, i Jesu namn! :)