Tre av de fyra vännerna som Miko var på semester med (Foto: Maria)

I väntan på bloggen...

OLD ARTICLES. Jag vill blogga. Trodde aldrig att jag skulle säga det, men att vara på andra sidan jorden och inse att jag inte kan skriva och ringa till alla mina vänner varannan dag har skapat ett behov... Försöker klura ut om jag är helt vrickad eller om detta är en naturlig utveckling.

Kan inte riktigt bestämma mig för vilket. Hur som helst så bestämde jag mig för, på inrådan av Linus, att helt enkelt skriva mer här istället...

Förra veckan var en vecka full med tenter och “assignments due”-sista datumet för inlämningsuppgifter. Julie, en vän från England, ville uppmuntra mig när jag skulle skriva tent i onsdags och ropade efter mig när jag gick till lektionssalen: “Just remember -the answer is always Jesus!”... och det hade säkert varit till hjälp annars, men inte när man skriver tent i Old Testament Survey. Jag har aldrig tyckt om att skriva prov -det känns som om allt jag någonsin kunnat har en tendens att försvinna ur min hjärna när det gäller. Så farligt är det väl egentligen inte, för det brukar gå rätt så bra, men jag har aldrig haft någon bra studieteknik och gillar inte att bli testad på vad jag kan (utom i spel eller tävlingar som har med allmänbildning att göra). Och så är jag ju gift med en som lyckas få alla olika fakta att fastna i minnet utan att han ens försöker. Ibland känner jag mig som om jag har inlärningssvårigheter jämfört med honom. :)

Dagarna (veckorna, månaderna) går otroligt fort. Känns som om vi kom hit förra veckan men samtidigtkänner vi oss hemma och älskar stället som om vi redan hade varit här ett år. Det skulle vara härligt att få visa er runt här i kyrkan, på skolan (samma byggnader bara olika rum i användning), Gloria Jean’s Coffees, området här i Hills District och Sydney city.... Det är konstigt att ha sådant behov av att få dela bra saker med de jag tycker om... Är det så för alla? Jag menar –jag har en lista på vilka människor jag skulle köpa flygbiljetter till om jag plötsligt vann massor med pengar... :) Skype är bra. Det är billigt (gratis) och gör att jag kan ha ganska tät kontakt med de av mina vänner som skypar... Jag känner mig lite närmare Finland än jag är när jag får göra det. :)

Miko kom hem idag. Han har varit på semester med några av våra vänner (två svenskar, en svensk/australienare och en norrman -fast kvinna) i fyra dagar och surfat och solat. Han kom in genom dörren för ett par timmar sedan, med ett stort leende, solbränna och armen i gips... Men han hade inte ont, var på bra humör och kommer antagligen att få lite lättare “tjänstgöring” i skolan nu så den brutna handen verkade inte vara ett så stort problem. Vi får skriva om den händelsen lite senare. Be blessed! :) Maria