För att inte göra min älskade vän och broder Linus besviken, skall jag försöka skriva några rader
till er alla, älskade ungdomar, som läser denna net-sida:
Det allra första som Jesus bjöd sina lärjungar att göra, efter att Han farit upp till himlen, var att vänta med att börja någon "verksamhet" tills de blivit "beklädda med kraft ifrån höjden".
Luk.24: 49; Apg.1: 4: "Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har utlovat", "ni skall om några dagar bli döpta i den helige Ande".
De skulle få uppleva något som kunde klädas i de ord som David använder i Ps.23: 5: "Du låter min bägare flöda över".
VI SKALL GE AV VÅRT "ÖVERFLÖD".
Missionen (eller evangelisationen om vi så vill), den skulle vara det där "överflödet".
Tyvärr har det många gånger blivit så att vi försöker suga upp de sista dropparna ur en nästan tom bägare, för att bedriva vår "verksamhet". Detta kan inte sluta annat än i utbrändhet!
Jag är den siste som skulle vilja slå förkunnarna, för jag vet av 60 års erfarenhet, hur lätt det är att fastna i ekorrhjulet: "Jag har så mycket att göra, så jag hinner inte be så mycket". Gud verkar alltid som svar på bön. När vi ber litet, verkar Gud litet. Följden blir att vi måste anstränga oss ännu mer och får mindre tid till bön. Och så snurrar ekorrhjulet på.
Eller som någon så träffande sagt: Om vi skall ge ut 200 euro, men bara har 100 euro i börsen, så blir vi ju tvungna att "stjäla" den andra hundringen någonstans ifrån! Det straffar sig förr eller senare. Vi kan inte ge ut mer vi tagit emot! Det kan ibland vara väldigt svårt
ATT KOMMA UR DETTA EKORRHJUL!
Enligt Apg.6: 4 skulle apostlarna ägna sig helt åt "bönen och ordets tjänst". Vilket är viktigare Bönen eller Ordet? Troligen är de båda lika viktiga! Men i ordningsföljden kommer i alla fall bönen först. "Framför allt bön" 1 Tim.2:1.
Jag ber av hela mitt hjärta att vi inte skall fastna i något ekorrhjul, så att vi inte förmår att prioritera det som Gud prioriterar. Att vi likt Israels barn inte kommer någon vart, utan bara snurrar runt på samma ställe i fyrtio år tills vi dör.
Vi får inte ha så bråttom att vi inte hinner ta på oss rustningen förrän vi ger oss ut i strid. Det blir större segrar om vi tar på oss rustningen först!
VAD MENAS MED VISIONEN?
Om vi skulle ta och titta litet på begreppet visionen. Det är ju visionen som skall ge oss inspirationen till missionen!
I Bibeln användes ordet "synen", för detta begrepp. I t.ex. Apg.26: 19. säger Paulus: "Så blev jag icke ohörsam mot den himmelska synen".
Visionen betyder i detta sammanhang inte någonting som vi själva har snickrat ihop, en idé, eller plan som vi själva tänkt ut. Utan det är verkligen något som Gud på ett övernaturligt sätt gett oss. Vilket ibland kan vara tvärtemot det som vi själva tänkt oss, Apg.10: 10-17, 28. När Gud först talade till Petrus om att gå till Kornelius, var hans första reaktion: "Nej, nej, Herre!...aldrig".
GUD TALADE TYDLIGT TILL MIG!
Låt mig belysa detta med en händelse ur mitt eget liv. Jag var en kristen 18-åring, och var med i ungdomskretsen i Betel i Helsingfors. Det hade just varit en andeutgjutelse i församlingen och ganska många hade blivit andedöpta. Vi var flitigt med i mötena, hade bönemöten och evangeliserade. En ung syster sade vid ett tillfälle till mig: Bed för mig att jag får klarhet beträffande min kallelse. Tåget med vilket jag åkte in till mötena kom ofta så tidigt att möteslokalen ännu var stängd, så pastorn hade gett mig en nyckel så jag slapp att stå på gatan och vänta.
En gång då jag igen hade kommit tidigt och gått in med nyckeln jag hade, tänkte jag: Nu när jag är ensam skall passa på att be för det där böneämnet. Jag böjde knä vid en stol och började be. Då ekade det plötsligt likasom inne i mitt bröst en Andens röst som sade fem ord som jag aldrig kunnat glömma: DU SKALL SJÄLV BLI PREDIKANT!
Jag arbetade vid den tiden som metallsvarvare på en fabrik, och hade aldrig tänkt bli något annat.
Jag kunde inte betvivla att det var Gud som hade talat. Men jag tvistade med Gud i tre månader om saken. Jag tyckte att det var en omöjlig tanke. Sedan gav jag efter och sa ja till Guds kallelse. Detta kastade om växeln i mitt liv totalt. På den resan är jag fortfarande 61 år senare. Och elden brinner ännu. Pris ske Gud!
STJÄL INTE EN ANNANS VISION!
Låt mig få inflika en liten varning här. Visionen får inte heller vara något som vi "stulit" från någon annan, som verkligen fått en vision från Herren. Gud vill tala till oss var och en personligen, ge oss Guds vision för vårt eget liv och vår tjänst för Gud. Jer.23: 30: "Se, därför är jag emot profeterna, säger Herren, dessa som stjäl mina ord från varandra".
Frestelsen ligger så nära till hands i vår tid, att vi försöker efterapa någon framgångsrik broders eller systers verksamhetsmetoder och så blir det platt fall. Den visionen var tydligen för denne Herrens tjänare för den orten, för den församlingen. Men vi behöver vara villiga att betala priset för att få en egen vision. (Naturligtvis inom de ramar bibelordet ger oss)
JONAS VÄCKELSE
Låt mig ta ett dråpligt exempel från Bibeln. Jona!
Har ni hört om en så stark väckelse. Alla, både höga och låga, gjorde bättring vid Jonas predikan, t.o.m. djuren tog del i fastan! Jona.3: 1-7.
Vi tänker: "Vi måste studera hans väckelsemetoder, så att vi kan göra likadant och få samma resultat".
Han vandrade in i staden, en dagsvandring, som var en tredjedel av stadens diameter. Så började han ropa: "Det dröjer ännu fyrtio dagar, så skall Nineve bli omstörtat".
Tänk om alla väckelsepredikanter och profeter skulle gå omkring och göra likadant och ropa: "Om fyrtio dagar skall staden omstörtas". Det skulle inte bli samma resultat, för det här var Guds vision för Nineve, inte för alla platser. Är vi för lata eller för litet motiverade för att vara villiga att sjäva betala priset och ta tid till att stilla oss inför Gud tills Han uppenbarar sin himmelska vision för oss.
YTTRE MISSIONEN FÖDDES på böne- och fastedagarna i församlingen i Antiokia. Jag läser i Apg.13: 1-3, att när vittnena i församlingen i Antiokia hade böne- och fastedagar och stillade sig in för Herren och prisade och tillbad Honom, så upplevde de plötsligt att Gud gav dem en vision. Han talade till dem om att börja med det som vi kallar "yttre mission". De fick ett buskap från Gud, och visionen födde missionen. Paulus och Barnabas sändes iväg på den första missionsresan.
Och för att ännu en gång återgå till de föreskrifter Jesus gav sina lärjungar förrän Han for upp till himlen. De gjorde verkligen som Jesus hade sagt. De lämnade inte Jerusalem förrän de blivit beklädda med kraft ifrån höjden. Och tänk vilken predikan Petrus sén höll. Tretusen blev frälsta. Men sakta i backarna. Denna predikan föregicks av tio dagars bön, och sannolikt även fasta (enl. Mark.2: 20: "när brudgummen tages ifrån dem, och då, på den dagen, kommer de att fasta"). Gör ett tankeexperiment! Om varje predikan skulle föregås av tio dagars bön och fasta i församlingen, skulle predikan säkert göra litet större verkan. Eller vad tror Du?
Dag och natt är det min bön att den nu levande generationen skall får uppleva en stark himlasänd väckelse. Att skaror av människor som idag är på väg till evig förtappelse skall bli räddade för himlen. Det kan ske om vi gör som Jesus sagt, och börjar där de första lärjungarna började.
Er broder i Nåden och Kampen!
Kurt Allén
