Bortglömd

ALLMÄNT.

När du var liten, tyckte du att det var lätt att leka med din vän när han knuffade bort dig hela tiden, kastade en spade sand i ögonen på dig och sprang ifrån? När du äntligen fått tag på din vän och lärt honom en ny rolig lek så tar han all ära åt sig för att ha kommit på den! Jag tror att Gud känner sig som den bort knuffade vännen väldigt ofta.

”Jag tror att Gud sitter med ett stort förstorningsglas och bränner oss stackars myror. Vad har jag gjort för fel? Om Gud verkligen finns varför behandlar han mig så dåligt? Varför måste jag lida så mycket?”

En nära vän till mig kom och ställde dessa frågor, och där stod jag brinnande kristen utan svar. Ibland när det går riktigt dåligt har man en tendens att beskylla Gud för att man är på botten. Vara förbannad och tacka honom för ingenting! Det är då man bara ser allt mörkt omkring sig och man ser varken det goda livet eller vad Gud har att erbjuda. Ifall vi stänger våra hjärtan och fortsätter att kasta sand i ögonen på Gud, hur skall vi då kunna ta emot välsignelser? Jag tror innerligt att ingen blir utan välsignelser. Jag tror det främst handlar om att ta emot. Man får inget om man inte tar emot. Vi gör det väldigt enkelt. Du har födelsedag, presenten mamma kommer med är stor och inslaget i vackert paketpapper. Men du kan inte få presenten om du inte tar emot när mamma överräcker den till dig. Samma sak är det med välsignelser. Han har svårt att välsigna oss om vi inte tar emot. Vi har svårt att se honom och hans godhet när vi stänger våra ögon och ser bara mörker. En uppmaning, tag emot när det ges till dig.

Vi ska inte heller glömma att tacka Gud när vi äntligen märker att det händer oss något gott. Han ska få all ära! Jag skulle åtminstone bli väldigt sur om någon glömt att tacka mig efter att jag ställt upp. Speciellt om de fått för sig att det var dem själva som fick ihop det! Nej nej nej! Kom ihåg att tacka Gud för den godhet han visar oss!