Kramandet var än en gång en succé! Trots att det var minusgrader och grått, trots att valkampanjerna trängdes i närheten och trots att människor verkade ha fått nog av folk som delade ut något, var kramarna en höjdpunkt i fleras vardag.
Jag vet inte vad annat jag kan säga än att det ger så otroligt mycket att få älska andra. Att se hur förbigående människor lyste upp, trots att de kanske inte vågade krama, är mer än nog för att jag ska stå ute i fyra timmar. Jag vet inte hur många jag kramade den här gången, men hundratals, igen. Frågan om varför vi riktigt kramar (”eftersom alla är värda en kram”) ställdes flera gånger och orden ”du räddade min dag” uttalades minst lika ofta.
Trots att kramkampanjen både hyllas och kritiseras vågar jag påstå att vi fått till stånd mera leenden än sura miner. Åtminstone kunde jag inte annat än skratta då jag frusen och blöt om fötterna traskade iväg till tåget för att ta mig hem. Alldeles säkert att jag ska ge mig in på det här flera gånger.
Den här gången var Helsingin Sanomat och gjorde en artikel om kramandet. Den kommer att publiceras söndagen 4 mars. En Internetversion (och diskussion om kampanjen) kan läsas här: http://www.hs.fi/kaupunki/artikkeli/Nuoret+jakoivat+ohikulkijoille+ilmaisia+halauksia/1135225529389
Här e någons foton från lördagen: http://www.trumanb.net/freehugs/index.html
