o mera utsikt

You know you´re on the top of the world

ALLMÄNT. I samband med TSF:s jubileumsvecka fick teologerna en chans att bege sig på ett äventyr i nästan Patrik Degerman-mått. Det var nämligen dags att bestiga Åbos stolthet, nämligen domkyrkan!

Uppför smala och låga spiraltrappor med bara ett litet rep till stöd stegade vi oss fram. Det här var helt klart ingenting för en klaustrofobiker eller en med höjdskräck, men detta brydde sig inte kyrkoherde Eero Sepponen sig om. Han stegade självsäkert fram och utan ett minsta tecken på spaghetti i benen. Kanske hade han gjort det förr?

Som tur tog spiraltrappan snart slut men färden fortsatte ännu längs knarrande trätrappor och det gick bara uppåt och uppåt. Vi stannade vid några speciella anhalter som t.ex vid själva klockverket där vi såg den maffiga klockpendeln långsamt ticka av och an och åtminstone jag fick lite känslan av att jag var med i slutscenen i Walt Disney´s film Basil Mus. När vi vidare stegade upp för de oändligt många trappstegen stötte vi även på de massiva kyrkklockorna. Olyckligt nog hade två av klockorna fallit ner under den stora branden i Åbo så de var nu mera ur bruk, men det gjorde som tur ingenting eftersom det är andra klockor högre upp som alltid klämtar med 15min mellan rum så att de lägre ner inte behövde ha prestationsångest.

Slutligen började de över 200 trappstegen nå sitt slut och vi alla visste nu vad som väntade; vi var nu så högt uppe man bara kan komma inifrån och nu var det att stiga ut i blåsten och njuta av utsikten. Undertecknad klev ut på den lilla balkongen med överkokt spaghetti i benen som skakade som en popcornsmaskin och regnskog i händerna. Med alla mardrömmar i minnet om höga höjder och om hur allt plötsligt rasar samman under fötterna på en höll jag krampaktigt tag i vad som fanns att ta i och hoppades på att inte halka på koppartaket. Som tur fanns det ett räcke, annars skulle jag ha svimmat. Oturligt nog förstod jag inte att njuta av den fina utsikten och ta några strålande bilder utan istället slängde jag min kamera till första bästa som förstod sig bättre på utsikten och kröp ner igen för trapporna till nästa säkra våning.

Till min stora lycka gick nervägen till marknivå mycket snabbare och jag hade lust, som den gamla påven, att kyssa marken när jag landade.

För att ni, kära vänner skall förstå er på höjden ger jag här lite mått:

Från havsytyan till huvudingångens nivå 16,37 m

Från huvudingångens nivå till tornet, korsspetsen 85,53 m

Från havsytan till korsspetsen 101,90 m



o den magnifika utsikten
eero e no lite orolig..
nu börjar vi närma oss...
nån på villovägar
KABOM-stora klockor
o in under mellantaket
upp för slinger-slanger
Åbos stolthet