Evangelisation med underbar kraft!

ALLMÄNT. Vill här skriva respons från det gatuevangelisationstillfälle som hölls i Helsingfors lördagen 21.4.2007. Läs det i bönens ande och låt Guds ande fylla dig med förbön och tacksägelse för budskapet i meddelandet.

För det första vill vi tacka vår Herre och skapare för att vi får vara Hans tjänare och utföra Hans verk i Helsingfors. I oss själva är vi ingenting. Allt har vi fått av Gud. Viljan, Kraften, Visheten, Kärleken, Tron, Ödmjukheten, Orden, Bönerna, Sångerna, Glädjen, Tacksamheten, Förtröstan, Tålmodigheten, Självbehärskningen, Uthålligheten, Gudsfruktan, Omtanken... Allt är Guds verk.

Fyllda av Helig Ande

Ödmjuka gick vi åstad från Frebe (Fredriksgatan 61B) i lördags (21.4) ca kl 20.00. Innan dess hade vi förberett våra kaffekassar, bett och samtalat om hur vi erfarit att Satan vill splittra oss och få oss att överge hela projektet. Vi hade sjungit, lovat och prisat vår Herre och Skapare. Tomma i oss själva, men ändå fyllda med förtröstan, iklädda Guds krigsrustning (Ef.6:10-18) och fyllda av Helig Ande gick vi ut i den mörka kalla natten i Helsingfors.

Diskussioner med hemlösa

Vi gick ut i tre par och spred oss runtomkring Järvägsstationsområdet. Vi stötte på gamla bekanta hemlösa och alkoholister som med glädje tog emot vårt smörgåspaket och en kopp kaffe. Samtalen fördes direkt in på evighetsfrågorna, frälsningen och deras relation till Gud och Jesus. En del hade bildat sig en egen uppfattning, medan andra tysta lyssnade till vårt budskap.

Handpåläggning och förbön

Vi träffade en 40-årig man med väldiga smärtor från höften neråt. Han hade blivit operarad sju gånger, men man hade inte kommit åt nerverna som åstadkom smärtan. Mannen kunde just inte sitta och hade koncentrationssvårigheter. Han var i sina bästa år, men ändå sjukpensionär och letade flaskor för att dryga ut kassan. Han hade besökt kända förbönstillfällen i Helsingfors, men smärtorna var alltid kvar. Mitt i folkvimlet på järnvägsstationen fick vi sätta våra händer på mannen och be för honom. Det var underbart att erfara hur mannen liksom reste sig och ett brett léende spred sig i ansiktet. Det var en helt ny man som lämnade oss när vi tog avsked. Tacka Herren! Gud tar inte alltid bort smärta och sorg men Gud ger alltid glädje och frid. "Tacka Gud i alla livets förhållanden". 1Thess.5:18.

Gråt och ensamhet

En annan man förundrade sig när vi stoppade honom ute på perrongen och ledde honom till en bänk för att där kunna dricka kaffe i lugn och ro. Vem är ni? Varför är ni här? Hur hittade ni mig? Mannen grät stora tårar då vi berättade att vi är Jesu sändebud och vi är här för att berätta att Jesus ÄLSKAR honom. Jesus vet var du är, han känner dig, vet vad du heter och känner både dina tankar och ditt hjärta. Mannen kände sig så övergiven att han trodde att även Gud hade glömt honom. Mannen hade bara två fungerande fingrar på ena handen och både njurar och hjärta krånglade. Vi fick också be för honom. Vi bad om helande för alla hand krämpor, men främst att han också skulle få frid i sitt hjärta, Guds frid. Han gick länge efter oss på Järnvägsstationen och tackade, tackade och tackade. Tacka Herren! Det är Han som sänt oss! Matt.28:19-20.

Fint yttre och sårat inre

Samtidigt samtalade vi med en grupp tonårs flickor. Flickorna var fint klädda och fest-fixade, de såg glada och lyckliga ut vid en första anblick. När vi samtalade med dem kom det ändå fram att dessa flickor hade STORA problem. De var alla omhändertagna på grund av problem i skola och hem. Med gråten i halsen berättade en av flickorna om sin familj där hon bodde under helgen då hon var ledig från vårdhemmet: "Mannen i familjen är en främling och kvinnan är min mamma för att hon fött mig". I mitt sinne kom följande bibelställe: "När han såg människorna, fylldes han av medlidande med dem, för de var illa medfarna och hjälplösa, som får utan herde." Matt.9:36.

Flickorna frös och var hungriga så de var glada över det varma kaffet och smörgåsarna. Tyvärr hann vi inte samtala längre med flickorna, men de stannade kvar på våra sinnen och inte bara de utan alla vilsna unga i Helsingfors. Låt oss be för dem!

Uppmaning

Vi träffade en massa andra olika människor, men alla var de "illa medfarna och hjälplösa, som får utan herde". Kära, när du läser detta vill vi uppmana dig på samma sätt som Jesus uppmanade sina lärjungar: "Skörden är stor, men arbetarna är få. Be därför skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd". Matt.9:37-38.

Vi får alla be denna bön och samtidigt be för vår egen del att viljan att vara en Herrens arbetare skulle tändas i oss och att vi skulle få en Jesus-lik nöd för de förlorade fåren.

Satte in nästa gatuevangelisationstillfälle i kalendern (19.5.2007, kl. 18.00)

Herren med dig

-Matti-