Från den ena ”häftiga” upplevelsen eller programmet efter det andra. Jag måste medge att jag grips av ett djupt medlidande med dem. De är i fara att bli känslomässigt utbrända på den vägen. De tycks inte ha fått tag på det kristna livets innersta hemlighet.
Man diskuterar vad slags mötesprogram man borde ha, vad slags sånger och musik det borde vara, o.s.v. Men det märkliga är att när Jesus nagelfar de sju församlingarna i Mindre Asien i Upp. kap.2 och 3, så säger Han inte ett ord om mötesprogram eller melodityper eller liknande.
Det finns bara en sak som är avgörande för levande kristendom. Vårt personliga förhållande till Jesus! Den avgörande frågan är: älskar du Jesus med den första kärlekens glöd? Är du honom trogen intill döden? (Upp.2: 4, 10.)
Det är klart att vi kan ha olika preferenser när det gäller sångstilar och dylikt, men enligt vad jag ser i Bibeln tycks detta vara helt sekundära frågor!
Om vi inte har ett rätt förhållande till Jesus, så kan inte ”rätta sångstilar” ersätta detta. Då måste Gud säga om vår vackra sång. ”Ha bort ifrån mig dina sångers buller, jag gitter inte höra ditt psaltarspel.” Amos.5: 23. Men flödar sången från ett hjärta som har ett rätt förhållande till Jesus, då står det att Han ”tronar på Israels lovsånger”. Ps.22: 4.
Men vi skulle inte sjunga våra lovsånger för att behaga oss själva, utan för att behaga Gud. Har vi förstått den undervisning Gud ger om rökelsen i tempelgudstjänsten? Rökelsen är ju en förebild till tillbedjan och lovsången. I 2 Mos.30: 38 står det uttryckligen: ”Den som gör sådan för att njuta av dess lukt, han skall utrotas ur sin släkt.” Det själviska motivet kan fördärva vilken skön del av det andliga livet som helst.
Vår andliga tillfredsställelse och mättnad skulle inte ha sin grund varken i mötesprogram, sångstilar, framgång eller verksamhetsresultat. Luk.10: 20, (”gläd er inte så mycket över att andarna lyder er”).
Det är Jesus själv som ger vår själ den fulla tllfredsställelsen! ”Den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta”, Joh.6: 35. (Det grekiska ordet ”pistis” betyder både tro, förtroende och trofasthet) ”Honom älskar ni utan att ha sett honom, och fastän ni ännu inte ser honom, tror ni på honom och jublar över honom i obeskrivlig, himmelsk glädje:” 1 Petr.1: 8. Gud tillfredsställer fullständigt. Läs Ps.73: 25: ”Vem har jag i himlen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.”
Jesus säger i Joh.4: 14: ”Den som dricker av det vatten jag ger honom skall aldrig någonsin törsta.” Petrus säger i 2 Petr.1: 3: ”Allt som hör till liv och gudsfruktan har hans gudomliga makt skänkt oss genom kunskapen om honom (Jesus).” Men det räcker inte bara med att vi vet vad det står i bibeln om Jesus. Vi måste upptäcka att Jesus verkligen är sådan som han där beskrivs! Johannes säger i sitt första brev 4: 16: ”Vi har LÄRT KÄNNA den kärlek som Gud har till oss och TROR PÅ DEN!”
Vi behöver bli så bekanta med Kristi kärlek att vi blir ROTADE och GRUNDADE i den, Ef.3: 17. Mitt hjärta gråter när jag ser många människor i vår tid som är rotlösa och saknar en fast grund för sin tro. Man kastas hit och dit av vart vindkast i tiden. Har du upptäckt vilken oändlig trygghet det är att veta att Gud allsmäktig älskar dig med evig kärlek? Han är för dig, och då kan ingen vara emot dig. ingenting kan verkligen skada dig, om du håller fast vid hans godhet! Rom.8: 31 - 39; 11: 22. Det här är en del av det som kallas TRONS VILA! Hebr.4: 10-11.
Har du upplevat skördemännens jubel? Ps.126: 6: ”De går ut gråtande och bär sitt utsäde, de kommer åter med jubel och bär sina kärvar.”
Det finns ytterligare en djup tillfredsställelse som Gud unnar varje kristen, och utan vilken något väsentligt fattas i vårt andliga liv. Det är det som säges om Jesus i Jes.53: 11: ”Ja, av den vedermöda hans själ har utstått skall han se frukt och så bli mättad. Genom sin kunskap skall han göra många rättfärdiga.” T.o.m. Jesus känner mättnad när han får föra någon till rättfärdighet. Men det är inte bara Han som har den förmånen. Det står i Daniels bok.12: 3: ”De förståndiga skall då lysa, som himlafästet lyser, och de som har fört de många till rättfärdighet som stjärnor, alltid och evinnerligen.”
”Frukt” betyder inte bara Andens frukt, utan även livsfrukt. Att föda andliga barn. Gud sa till de första människorna: ”Var fruktsamma och föröka er”, 1 Mos.1: 28.
Har du upplevat detta underbara att få föra en medmänniska till frälsning?
Du kanske tycker att du inte klarar av det. Är det inte predikanter och evangelister, m.fl. sådana som skall sköta om det? Inte kan väl vanliga medlemmar göra sånt? Se på det naturliga barnafödandet. Inte är det bara presidentparet och några ministrar som sköter om barnafödandet i landet. Att alstra barn tycks nästan vem som helst klara av. Paulus säger i 2 Kor.5: 11: ”Då vi alltså vet vad det är att frukta Herren, försöker vi vinna människor.” Rätt skriver vår store Finlandssvenske evangelist Frank Mangs, när han skriver boken: Varje kristen en själavinnare!
I Rom.7: 11 använder Paulus äktenskapet som en bild på vårt förhållande till Kristus. Vi vet ju att i det naturliga äktenskapet är det genom det intimaste kärleksförhållandet mellan mannen och hustrun som nya människor föds till världen. Och så tillämpar han det på det andliga livet, att det är när vi tillhör Kristus som vi bär frukt åt Gud, livsfrukt, andliga barn. 1 Mos.1: 28; 1 Kor.4: 15. Så är det även i det andliga livet. Det är när vi lever i ett starkt kärleksförhållande till Jesus som nya andliga barn börjar födas.
David Wilkerson svarade en gång på en fråga om hur man skall vinna gängungdomarna för Gud. Han svarade ungefär så här: ”Glöm alla metoder som du fått lära på själavinnarkurser, och gå bara ut på gatan och ställ dig framför en sådan och älska honom.” Detta är den enda säkra metoden. Vi är kallade att älska människor fram till Jesus! Därför behöver vi blicka stadigt in i Guds kärleks djup, dricka rikligt ur kärlekens källa vid Golgata! Ty ” vi älskar därför att han först har älskat oss!” 1 Joh.4: 19.
Låt mig till sist citera ännu ett par verser ur ovanämda sång om viloplatsen i Jesus, i den fullkomliga tilliten till hans kärlek:
"I hans närhet det finns en plats av stillhet, där ej världens larm och oro kan oss nå, där vår själ vilar trygg uti hans omsorg och där frid utav hans egen frid vi får. Här vi vilar och njuter av hans fullhet, när han själv oss sluter in uti sin famn. Och fast stormarna mäktigt mot oss rasar, skall han föra oss till löftets trygga hamn."
Välkommen till den trygga viloplatsen hos Jesus!
