Evangelium, vad är det?

ALLMÄNT. Låt oss börja med frågan ”Vad är en människas liv”? Ja, det vet vi att det är fullt av både glädje och sorg, av behag och njutbara saker, men också av smärta och lidande.

Det tycks vara ljusa och mörka perioder av skiftande djup som avlöser varandra. Och därtill så vet vi att detta liv vi har är alltför kort, ingen tycker att ca 70-80 år känns normalt och liksom okej. Men vi vill självfallet inte fokusera på detta faktum att livet är snart slut eller på mörkersidan av livet med sin smärta och lidande. Vi vill se på det positiva och förtränga det negativa för att orka leva och finnas till. Kanske att vi t.o.m överdriver och förskönar det positiva för att riktigt hålla humöret uppe.

Men om vi skulle kika in bakom denna s.k inre ”järnridå” och ta en titt på ”den förbjudna zonen”. Och se på både det negativa och positiva såsom det faktiskt är. Vad ser vi? Vi ser faktiskt att t.o.m det positiva i våra liv innehåller en djup otillfredsställelse, d.v.s hur vi än försöker njuta av vacker natur, spännande idrottsevenemang, fiske, god mat o s v, eller sådant som framgång i yrkeslivet eller på andra sätt; Så tycks vi inte nå ända fram till en tillfredsställelse som mättar.

Därtill kommer att vi tydligt kan känna av en ständig följeslagare som heter ”tomhet”, en sorts inre tomhet eller en sorts djup saknad efter något, och ur djupet av människans själ, ur hennes innersta kommer ett förtvivlat rop till Gud: ”Finns det inget mer, finns Du Gud?”.

Och om nu denna människa får höra det glada budskapet om Evangeliet hos Jesus Kristus så blir svaret till denna människa: ”Ja, det finns mer, Jag finns och Jag är den levande Guden som har skapat dig”.

För att nu förstå Evangelium så behöver vi ta en snabbtitt på bakgrunden och orsaken till människans tillstånd av idag. Människan skapades till Guds avbild för att ingå i Guds familj, d v s hon var lik Gud, Skaparen i karaktär, godhet och kärlek, fullkomlig på allt sätt. Människan hade en familjär andlig kärleksrelation med sin Gud, Gud som ju är Ande och gemenskapen med Gud sker alltså andligt.

Men så bröt människan en dag denna gemenskap med Gud då man frestades att göra det som ont var, i det som vi kallar Syndafallet. Det var då det stora allt genomträngande ”Giftet” kom in i människan. Detta gift har skapat lidande i hela mänsklighetens historia, såväl på samhällelig nivå som i en människas personliga liv. Det som kom in i själva människonaturen när hon valde att göra det som ont var, det var t ex själviskhet, avund, högmod, illvilja, hat, kärlekslöshet och all sorts ogudaktighet, mörker och ondska. Och faktiskt, det var nu som denna inre tomhet och otillfredsställelse tog plats i människan. Orsaken är att människan nu kom utanför det hon skapades för; d v s andlig gemenskap med Gud, kontakten med Livskällan bröts helt enkelt.

Efter denna skilsmässa med Gud så har också människan alltid strävat efter att förklara sig själv oberoende av sin Skapare. Att inte vilja erkänna och följa Gud såsom just Gud utan att istället förklara sig själv vara sin egen herre och gud. Det är detta uppror gentemot Gud som också är kärnan i själva syndafallet och skilsmässan från Gud.

Men Gud älskar människan, ty Han är kärlek. Och därför beslöt Gud att själv komma till oss för att erbjuda en väg tillbaka till Honom. När Jesus Kristus kom till oss så var det Gud själv som kom till oss. Då Gud och livet med Honom är det sanna livet som är fullt av bestående glädje, utgivande kärlek och inre frid och salighet, så är detta återvändande till Gud faktiskt den stora lösningen och hjälpen på människans tillstånd av idag.

Guds enorma Nåd och kärleksförklaring till dig: Nu så hade ju människan fått in det onda giftet i sitt själva väsen. Men Gud är fullkomlig i godhet, i det som är rätt och inte fel, i det som är sanning. Gud är helig och inget mörker finns i Honom. Detta människans gift separerade alltså henne fullständigt från Gud. Enda sättet för Gud att åter igen skapa en förbindelse och en gemenskap med människan var att Själv avlägsna detta gift från människan. Jesus gick av kärlek till dig och mig upp på Korsets trä för att där spikas fast och dö. Varför? Svar: Jesus, d v s Gud själv sonade på så vis allt av synd, ondska och fel du och jag begått i våra liv, detta som giftet i oss åstadkommit.

Där på Korset tog Jesus konsekvensen eller straffet för din och min synd. Låt mig förklara:

Om vi begår brott så kommer polisen, det blir rättegång och vi tilldelas ett straff för vårt brott, detta förfaringssätt är naturligt och nedlagt i oss sedan urminnes tid. Så också med Gud, som är själva rättvisans och sanningens grundval; Det blir alltså en gigantisk rättegång, en dom och ett straff för att rätt och sanning ska bevaras i universum, i all evighet. Vi har alla försyndat oss mot Gud och Hans fullkomlighet, ingen kommer i närheten av den godhet, rätt och sanning, helighet och fullkomlighet som Himlen består av. Vi är alla skyldiga, men Jesus Kristus trädde på Korset i ditt och mitt ställe och tog där vårt straff, för all vår synd, fel och brist. Detta är den största möjliga kärleken som Gud bevisat till oss. Där på Korset blev du och jag frikända och förlåtna. Denna Frälsning (”räddning”) är givet av Gud helt fritt av Nåd, utan att vi kan någonsin förtjäna det på något vis, och denna Frälsning tas emot i Tro. Där på Korset utplånade alltså Jesus vårt inre gift, detta som skapat så mycket lidande för oss, och som varit det stora hindret dig och Gud emellan. Nu öppnades Vägen tillbaka till Gud och det sanna liv som Han har, vilket också är ett evigt liv.

Himlen är en fullkomlig plats, ingen kan kliva in där med sitt gift, då skulle Himlen bli lik jorden sådan den är. Men om en människa har tagit emot reningen och friheten från detta gift genom att acceptera och tro på Jesus och hans frälsningsverk på Korset, så kan denna människa kliva in i det eviga livet i Himlen. Vidare: Jesus Uppstod från de döda. Och när du kommer till Korset, och där lämnar din synd, när du i Tro tar emot Jesus och hans frälsning, så blir du del av Jesu Uppståndelseliv, vilket innebär att du blir andligen ”född på nytt”, d v s Guds Ande tar boning i dig och kontakten, relationen dig och Gud emellan upprättas andligen.

Alltså, när du accepterar Jesus, tror och tar emot Honom som din Herre och Frälsare, vilket också innebär att du väljer att följa Gud i lydnad och alltså inte fortsätta i ditt uppror mot Honom, ja, då har du gått över från döden till livet också här och nu. Det är också nu du får såsom andligen ”pånyttfödd” del av gemenskapen med Gud själv. Det är här i denna andliga gemenskap med Gud du får, varje dag, ta emot liv, kärlek och glädje från Gud. Det är här du får från Gud den kraft du behöver för att kunna leva såsom Han vill. Ditt liv som frälst sker inte i din egen kraft och förmåga, utan i Guds andliga kraft och liv. Du kan alltid komma till Jesus och Han hjälper dig, lyfter dig upp, helar dig och styrker dig, och fyller dig med sitt liv av kärlek, glädje och frid, av Gudslivet det sanna, verkliga och ursprungliga. Detta är miljoner kristnas vittnesbörd och erfarenhet nu och genom 2000 år av Evangelium på vår jord.

Kom du nu till Jesus, för Herren kallar på dig nu. Korset väntar på dig. Att du ska acceptera och tro Jesus, och ta emot Honom, Frälsaren. Öppna och böj ditt hjärta inför Gud den allsmäktige Skaparen, och bekänn ditt behov av Jesus och Frälsning. Bekänn att Jesus är din Herre och Frälsare, att du tror att Jesus dog för dina synder, och att Jesus Uppstod från de döda för att ge dig evigt liv. Idag är Frälsningens dag! Men det är du som måste välja vilken väg du ska gå, räddningens och frälsningens väg eller att gå din egen väg, bort från Gud för alltid. Gud älskar dig, men Han kan inte tvinga dig, du har en fri vilja. Kom till Korset och till Jesus, det är Guds erbjudande och kallelse till alla människor, också till dig här och nu…

Kontakt för frågor och vidare diskussion:

p.k95@hotmail.com, och läs gärna själv i Bibeln om det du nu läst i t ex: Joh.3:1-21, 14:1-27 / Rom.3:9-26, 8:1-17, 10:8-13 / Ef.2:1-19, 4:17-24 / Kol.1:13-23 / Tit.3:3-7 / Joh.Uppenb.20:11-21:8

Gud välsigne dig, mvh: Peter Kujala