"Somebody go to the piano"

Sentimentalt ös eller ett reellt hjälpmedel?

ALLMÄNT. Åsikterna är vitt delade om bakgrundsmusik till tal. Är det ett hjälpmedel att få åhörarna att komma i rätt tillstånd för att bli mottagligare för budskapet eller gör musiken bara människor mer sentimentala och mindre rationella?

Båda argumenten innehåller säkert en sanning. För några år sedan sade en förkunnare på Action att "sluta spela på pianot, jag vill inte att någon skall komma fram för att den blivit sentimental av piano utan för att den vill följa Jesus".

För några år sedan i Livets Ord, under Youth-konferensen, undervisade Stephan Chrstianson (Jesus Revolution, Ny Generation). Till sin hjälp bad han bandet spela ett snärtigt stuk med mycket bas och trumma. Då och då i sin predikan sjöng han en minnesvärd refräng "Do you got what it takes" tillsammans med de glada åhörarna. Senare berättade han att hela grejen var improviserad.

I filmer spelar musik och ljudeffekter en mycket central roll i förmedlandet av känslor. Många storfilmer bygger helt på symfonimusiken.

Vad har ni för åsikter om musik till tal? Skriv gärna era åsikter! Du kan även rösta till höger.