Jag blir peppad av att läsa det här brevet som Paulus skriver. Paulus sitter i fängelse för sin tro på Jesus när han skriver Filipperbrevet. Där och då väljer han – trots omständigheterna – att ha en attityd av tacksamhet och glädje. Det finns en styrka i att ha en positiv attityd i alla omständigheter.
Men vad var det som drev Paulus att förbli positiv, att fästa blicken på målet istället för att tappa modet och ge upp? Jo, han visste att vår yttre verklighet ofta är en spegling av den verklighet vi målar upp på insidan. Om jag vaknar på morgonen och får tanken ”idag är jag deppig” och inte gör något åt tanken, utan låter fröet gro i mitt sinne, ja då kommer jag också att vara deppig hela dagen.
Om jag däremot bestämmer mig för att säga nej till den tanken, därför att jag har min glädje i Herren oberoende av vilka tankar som kanske kommer emot mig, så behöver jag inte vara deppig hela dagen. Paulus skriver att han kan leva i alla förhållanden, därför att han förmår allt i Kristus som ger honom kraft. Samme Kristus finns i våra liv, redo att ge oss kraft i den svåraste situation, redo att ta oss igenom våra dödsskuggedalar.
Tänk om vi alltid kan ha samma attityd som Paulus. Att säga ”jag gläder mig, jag klagar inte, jag lyfter blicken – därför att jag vet att Gud alltid är med mig och ger mig kraft, vad jag än går igenom.”
