Matilda hälsar från Sri Lanka

ALLMÄNT. Varmt och människor överallt, det var mitt första intryck när jag kom till Sri Lanka. Sri Lanka ar väldigt olikt Sverige, den enda likheten är I stort sett Coca-cola. Här äter man med händerna. De flesta människorna här är fattiga.

Huvudreligionen är Buddism, darför händer det ibland att man stötter på en munk I gymmet eller på bänken. Sri Lanka är så mycket mer än krig och Tsunamin, vilket är det man hör om Sri Lanka i Sverige.

Jag heter alltså Matilda och jag är tjugo år. Jag har nu varit I Sri Lanka i 4,5 månad. Jag tillbringar min tid har I Blue Cross Ministry som ligger i Galle i södra Sri Lanka. Detta är ett kristet ministry som genom allt de gör vill visa vem Jesus är. De gör många olika praktiska saker för att visa detta, som t ex att ordna dagar med fri sjukvård, dela ut glasögon, och på många andra sätt hjälper de människor. Under Tsunamitiden hjälpte de många människor, från att dela ut vatten, kläder och skolböcker. Den här tjänsten startades av en vanlig familj från Sri Lanka. Jag tycker att det är grymt häftigt, för Sri Lanka är ett väldigt fattigt land. En normal månadslön i Sri Lanka är ungefar 600 Svenska kronor (lite över 60 euro), något som det är enkelt att snabbt spendera i Sverige. Trots detta fattiga land och lite pengar så hjälper det har ministryt andra manniskor. De har inte mycket pengar, men de har en stor Gud!

Sedan jag kom till Sri Lanka har jag gjort och upplevt saker jag aldrig gjort forut, det har varit utmannande, men väldigt kul. Jag har fått prova på att predika, och dessutom i många olika situationer. Jag har predikat och berattat om Jesus for fattiga, barnhemsbarn, för gamla buddister på ålderdomshem, och jag har fått se att när man litar på Gud och tror på honom är Gud verkligen med en, Halleluja! För i egen styrka klarar vi ingenting, men om vi litar på Gud ar ingenting omojligt. I Fil 4:13 står det "Allt förmar jag genom honom som ger mig kraft", det ordet är verkligen sant!

När man åker till ett annat land för att göra grejer för Gud, får man ta fram sina små talanger som man inte använder så ofta annars. Jag har fått göra så mycket olika saker även saker som jag inte tycker är roligt i Sverige, men när man gör det for ett bra syften är det kul. Jag har gjort alltifran att inviga den nya eldstaden (spis) I fattiga manniskors nya kok, stada, vittna for manniskor om Jesus, blasa upp massa ballonger, lara ungdomar sanger, lara ut engelska, lara manniskor att simma, predika, dela ut glasögon och vara med pa annorlunda Gudstjänster.

Allt detta är grymt kul, för mig är det här helt klart det mest annorlunda, svåraste, mest utmanande och roligaste månaderna i mitt liv. Det är inte alltid så lätt heller, ibland blir jag trött och saknar bekvämligheten i Sverige. Som att kunnna använda tvättmaskin och mikrovågsugn, att inte varje dag äta ris. Men när jag tänker efter, så är inte min bekvämlighet viktigast. Andra människor ar mycket mer viktig an min bekvämlighet. Man får också möta många människor som har väldigt svåra situationer, många människor är väldigt fattiga, det är svårt att hjälpa alla även om jag skulle vilja. Men om vi litar på Gud och på att han har en större plan kan vi alltid hjälpa någon eller till och med många. För det vi gör för människor var vi än är på jorden, gör en stor skillnad. Vi kan hjälpa många människor och vi kan utgöra en stor skillnad for dem. Vi behöver först och främst inte en massa pengar för att hjälpa andra människor. Först så behöver vi visa andra männisor Jesu kärlek och vi behöver våga ta steget. För bara när vi rör på oss kan Gud använda oss.

Jesu pihitaj ( Gud valsigne dig)