Första rapporten från Etiopien

ALLMÄNT. Måndagen den 18.2 åkte vi, Annika Enlund, Annsofi Lillrank och Veronica Nordman, iväg till det exotiska landet Etiopien. Vårt syfte var att hälsa på Annikas syster Anette och vår vän Mikaela som gör volontärarbete där.

Vi anlände till Addis Abeba, där Anette och Mikaela tog emot och omfamnade oss. På Felm guesthouse, som uppehålls av Finska Missionssällskapet, väntade våra fina rum på att bli ockuperade.

I Addis Abeba for vi till ett somalikvarter. Mycket snart hade vi barn runtomkring oss som ville hälsa på oss, skaka hand och givetvis ha lite pengar. Vi delade ut pennor och klistermärken till dem. Klistermärkena fick sin givna plats på deras ansikten. Vi fotograferade dem och glädjen var stor när de fick se sig själva i kameralinsen.

Vi åkte iväg till staden Nekemte på nya äventyr. Vi startade med lokalbuss klockan 7:00 och anlände ca 14:30. Det var skumpigt, hett och intressant att sitta i den med alla afrikaner. Vad vi än gjorde hade vi allas ögon på oss. Det är inte alla dagar man får se fem vithyade tjejer i en buss i den etiopiska landsbygden.

Vi tog del av Joshua campaigns evangelisationskampanj i staden. Tiotusentals människor dansade och sjöng lovsånger i glädjeyra. Många blev helade under kampanjen. Joshua campaign ordnade även ett möte för kvinnor. Budskapet var riktat till kvinnor som på ett eller annat sätt blivit illa behandlade. Efter mötet hände något som gjorde starkt intryck på oss alla. Vi var redan på väg för att äta middag men Gud ville annat. Folk kom och drog oss i ärmen och ville att vi skulle be för dem.

Vi bad i två timmar för människor med olika sjukdomar och handikapp. Gud verkade mäktigt. Förbryllade fick vi erfara hur evangeliets ord blev verklighet. (Exempel: Matt 10:1) En kvinna hade under fjorton år inte varit kapabel att arbeta p g a en arm som vägrade fungera. Nu kunde hon, gråtande av glädje, räcka upp armen. Döva fick sin hörsel. Huvudvärkar och magont fick ge vika.

Deras tro, tillit på Gud och desperation berörde oss starkt! De har ingen annan att komma till än Gud. Det fanns inga behov av att, som här i västvärlden, analysera och kritisera Gud och Hans Ord. Det öppnar vägen för Gud att ingripa. Vi längtar efter att få se samma saker hända i vårt välfärdssamhälle.

Det här var några glimtar från första veckan av vår resa. Fortsättning följer…

Veronica och Annsofi