Sergels torg är väl i grund och botten en gammal marknadsplats. Så länge jag minns har torget varit en marknadsplats för droger. Under mitt besök i den Svenska huvudstaden beslöt jag mig för att hänga på plattan som jag gjorde då jag skulle ha tag i knark i mitt förflutna.
Ingenting har ändrats. Dock har jag ändrats och ser det som pågår med helt andra ögon idag än tidigare. Knarket flödar och människor byter ut sina pengar emot knark, helt öppet på Sergels torg. Jag hann endast närvara fem minuter innan jag blev erbjuden amfetamin. Jag tackade nej, men frågade snällt försäljaren om han ville ställa upp på en bild till mickelsson.net, han avböjde och jag fick aningen bråttom till andra sidan torget. Polisen tycks tyvärr inte göra så mycket åt saken. Det är endast då det hettar till som de ingriper. Medan jag stod och såg på då knarkhandel pågick mitt under ljusa dagen stod tre poliser och samtalade med varandra. Ibland körde de iväg någon utslagen person som ville in i T-centralen för att värma sig.
Det som fick mitt hjärta att gråta var de utslagna. De hemlösa som inte har någonstans att bo. De sitter och tigger eller så uppträder de för en liten slant. De flesta människor går förbi och en del spottar på dem. De är ju även människor fastän de är smutsiga. De är fattiga och de bär på mycket smärta. Bara tanken av att om jag inte skulle ha haft den fru jag har skulle kanske jag ha varit en av dessa personer. Jag tror inte att det är en slump att Gud har försett mig med en stark kvinna, min älskade fru.
Jag samtalade med många av uteliggarna och de blir glada då någon kommer och talar med dem. En av dem ville hålla sitt huvud på min axel. Jag frågade honom hur han mår och berättade om mitt liv för honom. Jag såg glimten i hans öga. Jag tror att Gud kan rädda vem som helst. Det finns inga omöjliga fall.
En annan satt på Drottningatan och läste en bok medan en annan spelade tvärflöjt på andra sidan gatan. En man som endast talade tyska höll låda och underhöll människorna med sitt munspel. Det kanske inte lät så bra, men han hade i alla fall viljan att spela ihop till mat och kanske brännvin.
Jag känner starkt för dessa människor och jag vet att det är värdefullt att de får tala med någon. Det är tyvärr inte många som bryr sig, men jag tror personligen att Jesus skulle ha gått till dessa personer om Han skulle ha vandrat på jorden idag.
Jag vill bara uppmana Er kristna att se runt omkring Er. Det finns utslagna hemlösa mitt framför näsan på oss. I Vasa planeras ett härbärge, men det kommer inte att vara färdigt på flera år. En undersökning visade för ungefär ett år sedan att det finns 60-70 hemlösa personer i Vasa. Ge dessa människor en chans. Gå fram till dem. Ta med smörgåsar och en kanna kaffe. DU kan förgylla dagen för någon och verkligen göra en insats. Det är väl inte för mycket begärt? Jag kan endast tacka Jesus för allt Han gjort i mitt liv. Mitt liv var ett helvete som höll på att sluta i graven. Nu är jag fri, men mitt hjärta gråter då jag ser dessa personer. Var i alla fall med och be för dessa, de behöver förbön.
För mig känns det betydligt lättare att missionera i en storstad som Stockholm. Varför vet jag inte! Jag sjunker in i mängden och ingen bryr sig om vad jag gör. Skulle jag göra samma sak här hemma, så skulle jag garanterat bli ännu mera tokigförklarad än jag är. Kanske man inte blir profet i sin hemstad.
Jag reser till Stockholm igen den 2 november. Om någon vill vara med och stöda den mission jag gör så går det att köpa min bok för 10 € / st. Köp den till julklapp eller som gåva till en vän. Du köper boken genom att betala in 10 € / bok till konto AKTIA 497011-28558, skriv namn och adress i meddelande rutan så kommer boken/böckerna på posten. Pengarna går oavkortat till det evangelisationsarbete jag gör och nu är det verkligen dags att nå ut till de som behöver nås!
