En ny personlighet

Låt flickor leva!

ALLMÄNT. I Sverige har den fria aborten på människofoster till vecka 18 fått en ironisk vändning då flera kvinnor har utnyttjat sin "rätt över sin kropp" att döda fostret just för att fostret är en flicka.

Inte bara svenska kvinnor utnyttjar sin frihet att för gott stänga av sitt barns frihet på grund flick-kön. Nu skriver Aftonbladet.se att också norska kvinnor har använt sig den svenska lagstiftningen för att få ta kol på sitt barns oönskade kön i grannlandet. I Norge är den här typen av abort olaglig.

Det ironiska i sammanhanget är att abort ses som en kvinnlig rättighet. Ingen trodde väl någonsin att kvinnliga rättigheter kunde anpassas till att ta livet av flickor? Pojkar isåfall, men inte flickor!

I endel fornreligioner offrades barn för att man skulle gagnas av gudarna. Idag i norden räcker det inte bara att offra foster för en högre välfärd, nu gäller det att få rätt könsorgan också på sina barn. Vem har gjort Sveriges tro till en hednisk religion där barnoffer tillämpas till förmån för fåfänga?

För den som tror att kvinnan har rätt att avsluta sitt barns liv med motivet att barnet är kvinnans kropp borde lära sig att fostret sin egen kropp, med ett eget blodomlopp, eget hjärta, egen hjärna, egna fingrar, även om det är i moderns våld. Få barn skulle klara sig ensamma ens om de var 8 år gamla, inte ger det oss rätt för det att ta livet av 8 åringar. Genetiskt är barnet lika mycket pappans. Att någon har 50% av ens gener är inte heller en tillräcklig orsak att döda den.

Varje människa är unik och det är inte hennes gåvor som gör henne värdefull utan just det att att hon är unik. Olika mammor har exempelvis berättat att barnen har haft samma personlighet i magen som de haft när de blivit äldre. Vid varje utförd abort förlorar en människa sitt liv och världen missar ytterligare en unik personlighet.

Jesu ord "Det ni inte har gjort för en av mina minsta, det har ni inte heller gjort för mig" gäller troligtvis också de allra minsta (Matt 25:45). Stå därför upp och försvara de minsta.

En av artiklarna på Aftonbladet:

http://www.aftonbladet.se/wendela/article4475449.ab

Christer Åbergs reflektion:

http://www.apg29.se/blogg.php?artid=1416