1. Varifrån fick Kain sin hustru?
Det står i 1 Mos.4: 16-17: ”Så gick Kain bort från Herrens ansikte och bosatte sig i landet Nod, öster om Eden. Kain kände sin hustru och hon blev havande och födde Hanok.”
Den legendariske pastorn C.G.Hjelm brukade ha ”Frågestund med C.G.Hjelm” , då han svarade på alla möjliga bibelfrågor som folk ställde. I ett möte var det en man som steg upp och sa: ”Jag är mycket intresserad av Kains hustru.” Varpå Hjelm skulle ha svarat: ”Om ni vore mera intresserad för er egen hustru, skulle ert äktenskap vara lyckligare!”
Men nu till saken: I 1 Mos. 5 står det om Adam att sedan han fått tre namngivna söner,”levde han 800 år och födde söner och döttrar.” (vers 4).
I historiens början då människosläktet ännu var starkt och inte så degenererat som nu, var det ingen risk att gifta sig med en syster. Och enligt ovan citerade släktregister hade Kain en hel del systrar att välja på.
Och det står inte heller att han hittade en hustru i det fjärran landet Nod, utan att han ”kände” sin hustru och hon blev havande. Det betyder i klartext att han låg med henne och hon blev gravid!
2. Hur skall man fatta uttrycket, ”att döpa sig för de dödas skull”?
I 1 Kor.15: ”Vad uppnår annars de som döper sig för de dödas skull? Om döda inte alls uppstår, varför döper man sig då för deras skull? Och vi, varför utsätter vi oss för faror jämt och ständigt?”
Mormonerna har gjort stort nummer av detta bibelställe och har en omfattande ställföreträdande dopverksamhet till förmån för avlidna släktingar.
Den tolkningen står på mycket svag grund. Det här är det enda bibelställe där saken omnämnes. Enligt trovärdig bibeltolkning skall en lära bygga på minst två bibelställen som överensstämmer med varandra. Bland bibelkommentatorer tycks det råda stor osäkerhet hur detta skall tolkas. Enligt sammanhanget synes man utsätta sig för livsfara genom detta döpande.
Låt mig ge min syn på denna bibeltext, och jag är nog inte helt ensam om den tolkningen: Kyrkofadern Tertullianus sade på sin tid: ”Martyrernas blod är kyrkans utsäde!”
Min far som är född i Ryssland berättade om förföljelserna mot de fria väckelserörelserna i tsarryssland, att när det kom en polis och grep en aktiv troende och sände honom till Sibirien, så var det tre andra som steg upp och bekände offentligt att de trodde på samma sätt.
”Blodsvittnets” vittnesbörd är det starkaste vittnesbördet!
Paulus bevittnade när Stefanus led martyrdöden. Han kunde aldrig glömma det. Ännu länge efteråt berättar han i Apg.22: 20: ”Och när ditt vittne Stefanus blod blev utgjutet, stod jag själv där. Jag hade gått med på det och vaktade kläderna åt dem som dödade honom.”
Det var tydligen vid detta tillfälle som han fick det stygn i hjärtat som aldrig sedan lämnade honom i fred: ”Saul, Saul, varför förföljer du mig? Det är hårt och smärtsamt för dig att sparka mot udden.” Apg.26: 14.
Att låta ”blodsvittnets” vittnesbörd påverka en så starkt att man själv kommer till tro och låter döpa sig, är i sanning att ”utsätta sig för faror” (vers 30), faror som skulle vara helt meningslösa om det inte fanns någon uppståndelse från de döda.
3. Vad var Paulus ”törntagg i köttet”? 2 Kor.12: 7-10.
Vad var denna törntagg i köttet, denna Satans ängel som slog honom i ansiktet, för att han inte skulle förhäva sig?
Det har funnits en oändlig mängd av tolkningar av vad det var: Köttsliga frestelser, någon sjukdom, vanställdhet, m.m. Någon har t.o.m. trott att en trätgirig hustru kan vara en törntagg.
Paulus säger att han tre gånger bad att Herren skulle ta den ifrån honom . Men Herren svarade: ”Min nåd är nog för dig, ty kraften fullkomnas i svaghet.” Därför vill jag hellre berömma mig av min svaghet, för att Kristi kraft skall vila över mig.
Sedan tycker jag att Paulus talar i klartext om vad törntaggen är i vers 10: ”SÅ GLÄDER JAG MIG ÖVER SVAGHET, MISSHANDEL OCH NÖD, ÖVER FÖRFÖLJELSER OCH ÅNGEST, EFTERSOM DET SKER FÖR KRISTUS. TY NÄR JAG ÄR SVAG, DÅ ÄR JAG STARK.”
