Jag landade Down Under, närmare bestämt i Perth, i början av februari, och brann av iver att äntligen få se min hittills enda onådda kontinent (förutom Antarktis då..)! Hettan bara slog emot när jag, och min moster som kom emot mig, steg ut från flygplatsen! Härligt, hetta är aldrig fel när man heter Cizi! På hemvägen fick vi se vilda kängurun som “chillade” i ett av bostadskvarteren. Helt normalt liksom, och ack så charmigt!
I Perth finns fantastiska stränder, härliga “barbie” eller barbeque ställen vid stränderna, var man gratis och fritt får använda grillarna, djurparker, där man ser alla de typiska australiensiska djuren, såsom kängurun, koalan, wombats, tasmanska djävlar, kookaburra fåglar, dingon och så vidare. I denna park, Caversham, kunde man inte hålla i en koala, men man fick paja vissa utvalda. Känguruna kunde man dock fritt mata.
I King’s Park gick vi på utomhusbio, hade picknick, och fick en fantastisk vy över staden. På kryssningen på Swan River njöt vi av en underbar seafood buffét, och jag såg de enda delfinfenarna i vågsvallet under hela min resa!
Samtidigt som jag var i Perth, härjade bränderna i Victoria som värst. Vi följde med de hemska nyheterna dagligen och levde i medlidande me de utsatta. Och förutom denna katastrof var Cairns, som jag senare kom att besöka, utsatt av översvämningar, så jag kände mig ganska trygg på västkusten.
Dagarna gick snabbt, och fastän det var sorgligt att lämna min moster, den härliga hettan och stränderna, och charmiga Perth med ståtliga King’s Park, så såg jag förstås också framemot att besöka än ett nytt land, Nya Zealand! Jag flög till Auckland, och där träffade jag min kollega och hennes väninna, med vilka jag skulle resa omkring på både södra och norra ön av Nya Zealand. Tyvärr hade vi endast två veckor på oss, så det skulle bli en väldigt tajt tidtabell! Men vi var medvetna om detta, och planerade allting därefter. Efter ett par dagar i Mt Maunganui på norra ön, flög vi till Christchurch på södra ön. Där hyrde vi bil, och påbörjade följande dag vår NZ-roadtrip! Vi hade cirka 3000 kilometer framför oss, och med Guds nåd och skyddsänglar gick allting bra och vi kom alltid helskinnade fram till nästa destination! Att dessutom köra på “fel sida” av vägen visade sig vara en överkomlig utmaning. Förstås hör det till att vi en gång glömde billyktorna på, så att akkun tömdes, och att vi en gång blev stannade av polisen, för att vi körde för sakta. (Vi sökte vårt motell i mörkret och verkade skumma ;)
Nya Zealand har så mycket att erbjuda, och det kändes som man körde från ett slags klimat till ett annat. Då man först tycktes köra genom områden med enorma regnskogar, kunde man plötsligt finna sig vid en enorm glaciär, eller en öppen kust med sandstränder och varningsskyltar för pingviner.
Ställen vi besökte i Nya Zealand var bl.a. otroligt vackert turkosa Lake Tekapo! Har aldrig sett en vackrare sjö, det var obeskrivligt! Mount Cook och Lake Pukaki förundrade med vyer som påminde oss om Sagan om ringen! Queenstown har mycket att erbjuda den som vill testa på en hel del extreme sports, såsom bungy hopp, skydiving och så vidare. Te Anau på vägen till Milford Sound som, om vi skulle ha haft tur med vädret, skulle ha visat de underbaraste reflektionerna av bergskedjorna i vattnet. Tyvärr var det för blåsigt när vi åkte ut med båten, men vyerna av vattenfall och sälar som slumrade på klipporna var ändå fantastiska. På västra kusten av södra ön finns glaciärerna Fox och Franz Joseph. Enorma är de ännu, trots att de förstås hela tiden smälter, och de räknat ut att de endast existerar cirka tio år ännu. Greymouth var dock inget speciellt att se. I Punakaiki fick vi se något som kallas “Pancake rocks” som formats av erosion. Alltså klipporna vid havet ser ut som om det låg en stor hög me plättar på varann! En fröjd för ögat! Uppe i norr besökte vi Nelson, Abel Tasman och Kaiteriteri beach. På östkusten besökte vi Kaikoura där det var meningen att vi skulle åka på delfintur, men den blev inställd p.g.a. den svåra havsgången. Det var säkert min största besvikelse under hela resan, eftersom jag verkligen sett fram emot det. Efter att vi bilat i en vecka och kört cirka 3000 kilometer i ett mångsidigt, omväxlande och förundrande “Sagan om ringen”-landskap, skulle vi flyga tillbaka till norra ön, för att också där köra omkring till olika ställen.
I Rotorua på norra ön, blev våra näsor verkligen beprövade! Eftersom området ligger på vulkanisk mark, finns där fenomen som geysrar och annan geotermisk aktivitet, som avger en stank av svavel som ibland blev så stark på vissa ställen, att den fick en att vilja kräkas. Stället påminde verkligen om Island här i norr, med allt från kokande lerhav till naturligt heta poolar. I Taupo fanns igen möjlighet för bungy hopp, så vi passade alla på! Även jag hoppade mitt tredje bungy hopp någonsin, och fick denna gång även pröva på att fara en bit under vattnet! Vilken härlig känsla! Vi skulle sedan spendera sista natten i Auckland, för att tidigt nästa morgon åka tillbaka till Australien.
Jag hade redan länge sett fram emot Cairns, på Australiens östkust, och ack så välkomnande det var med ett hett och tropiskt fuktigt klimat. I Cairns fick vi åka ut till the Great Barrier reef för att snorkla och för första gången pröva på att dyka! Vädret var alldeles perfekt och vi fick se så många underbart vackra fiskar, sköldpaddor och andra havsdjur! Vi fick även se Nemo! I Cairns fick vi även hålla en koala i famnen och hålla i en mini krokodil! Cairns kom att bli mitt absoluta favorit ställe i Australien. Staden och människorna var så avslappnade, och klimatet perfekt för mig. Också på vintern blir det inte kallare än cirka 25 grader celcius. Sedan var det dags för vår sista destination i Australien -Sydney! Där blev det de typiska turistattraktionerna, såsom till exempel operahuset, Bondi beach och Manly beach, där vi tog en surfkurs. Jag kunde lugnt konstatera att det nog inte blir någon prosurfare av mig inte! Min lärare tröstade mig dock genom att säga att det nog behövs lite mera övning än två timmar!
När nu resan närmade sig sitt slut skulle vi besluta för oss om vi ville flyga hem via Singapore eller Japan. Och det blev Japan! Vi anlände tidigt på morgonen till ett regnigt och rått Tokyo, men eftersom vi inte kunde checka in på vårt hotell förrän klockan 17, så tvingades vi halft gå omkring i staden. Så det blev en våt sightseeing, men spännande var det. Det var igen en helt annan värld, med människor som knappt talade någon engelska. Eftersom min kollega är en sushiälskare, och jag aldrig riktigt varit en stor fan av sushi, så måste jag ju ändå testa det här i sushins hemland. Det var faktiskt riktigt gott, fastän jag dock undvek allt som kunde kallas rå fisk. Natten spenderade vi i en kapsel, en typisk japansk inkvarteringsmetod, vilket smått roade. Ingen cellskräck här inte!
Igen en fantastisk en månads semester bakom mig, och jag ser redan fram emot nästa!
Sayonara!
