Mikael Bedrup, en man som levde ett liv med alkoholism och hopplöshet men som en dag fick en Biker Bibel i sin hand och sedan denna dag har han varit ett Guds barn. För elva dagar sedan prästvigdes Mikael Bedrup i Uppsala domkyrka. Igår talade han om "De glömda barnen" på Café Svalkan vid Ulriksdals slott i Stockholm. Ett föredrag som verkligen berörde till tårar och smärta i hjärtat och som bevisar att vi behöver mer av Jesus i vår värld.
Det var inte meningen att jag skulle vara just här den här kvällen. Egentligen skulle jag ha varit i Linköping. Jag och min son Sebastian bestämde oss ändå att stanna en dag i Stockholm för att åka hoj med mc-klubben TYFRI MC på en av Stockholms underbara sommarkvällar. Min broder Lasse Lindberg tyckte dock att vi skulle åka ut till Svalkan för att lyssna på hans vän Mikael som skulle hålla en föreläsning där. Så blev det och jag kände inte Mikael sedan tidigare annat än att vi en tid varit vänner på Facebook. En kväll som visade sig vara helt och hållet förutbestämd av Gud och åter igen fick jag vara med om att vara på rätt plats vid rätt tid.
Mikael Bedrup inledde med att berätta om hur en alkoholist beter sig och mycket av det han sade stämde exakt in på mitt tidigare liv. Att "alkoholisten alltid är nykter" stämmer mycket väl för man hör ju inte ofta någon som är full som erkänner att han eller hon har problem med alkoholen.
Hur många gånger har man inte själv i påverkat tillstånd sagt;
- Jag har nog all under kontroll
eller
- Alkoholproblem? Nej! Varför skulle detta drabba mig?
Denna kväll talade lade Bedrup dock vikten på barnen i missbrukarfamiljerna. Fyra till sex barn i varje klass har mamma eller pappa hemma som har alkoholproblem. Dessa barn lever i en ständig rädsla. Dessa barn lider av olika symptom såsom; depression, koncentrationssvårigheter, de är misstänksamma i skolan, extra ordningsamma, de är rädda för att misslyckas, de har migrän. Mamma eller pappa lovar gång på gång att "det inte skall hända igen" men det enda barnet är rädd för är att det skall hända igen. Dessa barn går med en ständig rädsla för när det skall hända igen. Barnen vet inte i vilket skick mamma och pappa är då de kommer hem från skolan. De vet inte om mamma och pappa är hemma då de kommer och inte heller senare när mamma eller pappa kommer hem. Knappast vet de heller var mamma eller pappa är. Många av dessa barn har magsmärtor eller migrän. Dessa barn har inte någon riktig bild om hur man skall leva utan gissar sig till hur livet skall levas. En del av dem ljuger heller än att säga sanningen om sina förhållanden i hemmet. Barnen lyssnar till deras föräldrars lögner och de vet att det som föräldrarna säger inte stämmer. Mamma eller pappa säger "allt är bra" fast det inte är det. Barnen ser situationerna som deras föräldrar ljuger om. Ett barn som är uppväxt i en sådan här familj lever i en konstant rädsla. Barnen blir inte sedda, de blir glömda!
Alkoholen ett GIGANTISKT PROBLEM
Människor tycker att man fäster för stor uppmärksamhet på alkoholen och missbruket av alkohol. Det bör man faktiskt göra. Alkoholen är ett gigantiskt problem. En statistik som Röda Korset tagit fram visar att:
- 80% av allt våld är relaterat till alkohol
- 200.000 barn misshandlas dagligen i sina hem där alkoholen är ett problem
- 160.000 barn har en klump i halsen varje dag de går till skolan
- 60.000 av dessa barn blir mobbade och en stor del av dem börjar mobba
- 26.000 personer kör i berusat tillstånd varje dag
- 385.000 svenska barn är alkoholistbarn eller "glömda barn"
- 1 miljon av den svenska befolkningen är alkoholberoende
Halva svenska befolkningen har problem med alkoholen om man tänker på övriga familjemedlemmar och sådana som är drabbade av det som orsakas av alkoholen. Han fortsätter med att spekulera i att finanskrisen kan vara en del av detta bruk av alkohol. Människorna spenderar stora pengar på alkohol. Dagen före midsommarafton hade Systembolaget 1 miljon kunder! Alkoholens framfart kostar svenska staten 160 miljarder kronor i året. Det är klart att man skall fästa uppmärksamhet vi detta säger Bedrup.
Bedrup påpekade hur viktigt det är att vi börjar säga sanningen. Ett glömt barn är ett ensamt barn!
- Vi måste börja prata om detta! Om man inte pratar om detta så tror dessa barn att de är ensamma. Det är viktigt att vi säger till barnen att de inte är ensamma. Då man pratar om detta så kommer folk att känna igen sig. Det blir lättare att tala med varandra om dessa problem som göms i hemmen och som drabbar oskyldiga barn.
Det är inte svek att tala om sin familj. Det kan vara en räddning! Det är dags att ta våra egna liv som exempel för att få omvärlden att börja reagera. Dessa barn behöver sättas in i ett sammanhang där de kan få hjälp. Då kan man ju tänka tillbaka på Jesus vad Han sade till lärjungarna då de försökte hindra barnen för att komma till Honom; Låt barnen komma till mig ty Guds rike tillhör sådana som de. Han tog dem i sin famn och omfamnade dem och välsignade barnen.
Åter igen ser vi att vi behöver Jesus. Jag kände igen mig själv under hela kvällen och jag kände på mig att Gud ville att jag skulle dela med mig av det jag har varit med om. Nu skulle jag inte bara berätta om att jag har varit alkoholist. Jag skulle ställa mig upp inför denna skara människor och säga: - Det där är mitt liv. Inte som ett glömt barn utan de glömda barnen är mina barn och jag är pappan som var alkoholist. Det tog emot att säga detta men jag valde att lyda Gud. Gud hade även något annat i baktanken med att jag skulle vittna efter Mikael Bedrups föreläsning: Jag fick vittna och berätta om vad JESUS har gjort i mitt liv och framför allt berätta och visa upp min son som var med mig om hur han idag får vara tillsammans med sin pappa. Det var inte meningen att jag skulle säga någonting och jag visste inte heller hur jag skulle kunna få gå upp och tala. Då Gud ligger bakom så löser sig allt. Prästen Klas från Betlehemskyrkan som ligger bakom Café Svalkan undrade vad jag var för en "kille" som satt längst bak och om jag eventuellt hade någonting att säga. Sådan är vår Gud, allsmäktig är vår Gud. Tack Jesus för en otroligt givande kväll! Nu har jag i alla fall fått berätta för min son att han inte behöver vara rädd. Jag har även lovat att det inte skall hända igen och det tänker jag hålla!
