Publik på en av de många konserterna

Summer Challenge 2009

ALLMÄNT. Efter att ha spenderat en sommar i minibuss och svettats tillsammans sida vid sida märker man att det satt sina spår. Man saknar de allra konstigaste saker man absolut inte trodde att skulle saknas. T.ex. Då jag kom hem slog mej tanken direkt att det inte fanns någon dusch-lista, ingen dusch-kö, inget madrass-knarr på natten, då jag vaknade fanns inte hela teamet runt frukostbordet med fina morgonfrisyrer.

Att åka med på årets team var ingen självklarhet för mig innan det började. Men så snart vi börjat med den första teamtränings-helgen kände jag att jag hörde hemma med teamet. Jag tror att de flesta av oss kände att vi direkt skulle kunna åka ut i Europa. Så vi kände oss verkligen taggade då teamet började på allvar med en träningsvecka i Vasa. Under den veckan fick vi undervisning en stor del av dagen, senare övade vi på låtar, dans och drama som skulle framföras resten av sommaren.

På pingstkonferensen körde vi igång med City Challenge. Konsert i Karis, Stallörsparken. Vi fick börja på med team med flera andra ungdomar som kommit för att delta i City Challenge.

Sedan bar det av på riktigt. Vi körde iväg med våra minibussar. Humören var på topp, spänningen låg i luften. Vi var på väg ut i Europa. Första anhalt Eskilstuna. Alla hade vi saker att glädja oss över då vi kom ti Sverige. Somliga kände sig som hemma, andra storshoppade Festis och så fanns de ju dom som överkonsumerade frappino.

Vi körde hårt, konserter på dagarna och möten på kvällarna i Agape-församlingen. En ljuvlig liten församling med härliga människor. Under vår tid i Eskilstuna jobbade vi tillsammans med Agape och evangelisten Andreas Cucca.

Efter Sverige och Eskilstuna bar det av på vägarna igen. Denna gång ledde de oss till Belgien. Verviers heter staden där vi bodde och hade konserter i. Då mötte vi direkt språkbekymmer. Det var väldigt svårt att komunicera med folket och församlingen. Det var nästan bara pastorn som kunde tala engelska. Så vi kände oss en aning borta då vi kom dit och de hade bönemöte i församlingen, allt gick på franska. Men med tolk går allt bra.

Så körde vi vidare inom Belgiens gränser och hamnade i en liten by. Våra ledare hade sagt att vi skulle åka till en storstad så det var kanske inte vad vi väntat oss. Men vi steg ur bilarna, hälsade på åsnan på andra sidan vägen och gick in för att göra oss redo för natten. Vi hade alltså kommit till en liten by utnaför Liége där vi skulle sova. Och på dagen åka in till Liége för att ha konsert i en församling där. Det var en otrolig lyxkänsla som kom över oss då vi steg in i huset vi skulle sova i. Det fanns spegel på rummet, flera duschar, handfat vid toaletten. Sådan vardagslyx som man lär sig uppskatta på team.

Församlingen vi kom till var en rätt så stor församling, där nästan alla kunde engelska vilket underlättade komunikationen väldigt mycket. Tyvärr stannade vi bara en helg i Liége. För vi skulle ju vidare till 2 länder till.

Polen, man märkte direkt då vi kommit in i Polen. Delvis på lukten. Men man kunde kolla ut genom fönstret och se att allt såg väldigt polskt ut. En soffgrupp ute vid vägen, lite konstiga vägskyltar med en flicka som går och slickar på en stor slickepinne mm.

Sent på kvällen kom vi till Grodkow. Efter en del funderingar hur vi skulle sova började vi göra oss färdiga men kom fram till att något saknades i tjejernas rum. En dörr. Så en sjal fick vara vår ”dörr” resten av veckan. Vi jobbade tillsammans med ett polskt team. Uppgifterna vi fick att göra vad kanske inte vad vi väntat oss. Skrapa fönster som skulle målas, vara med och hjälpa till på barnmöten. Vi hade inte någon konsert i det upplägget vi brukade ha, utan vi hade kvällssamlingar där vi sjöng en kväll, en annan var det antidrog-tema och den sista kvällen introduktion i Alpha-kurs. Då vi senare kom till Kroatien och fick ha konsert märkte vi hur mycket vi saknat det.

På vägen till Kroatien hamnade vi ut för olika missöden. Vi fick böter på 700€ som minskade till 100€. Ett däck small och vi fick ta en paus för att byta. På gränsen in till Kroatien trodde de att vi smugglade in vår utrustning. Tomas Forsbäck och Jonathan Witick fick gå och förklara vad vi var och vad vi skulle göra i Kroatien till en butter gränsvakt. Det slutade med att vi fick visa en av danserna i mörkret vid gränsen.

Kroatien blev en höjdare. Första intycket av Osijek var imponernade. En ren och fräsch stad. I Osijek arbetade vi utifrån ett ungdomscenter, Zadarska 19. Det var 3 amerikanare som var utsända dit. Så det var otroligt lätt att göra sig förstådd eftersom ungdomarna som brukade hänga där också pratade bra engelska.

Vår uppgift i Osijek blev att uppmuntra de lokala ungdomarna som inte var frälsta då vi kom dit. Men innan vi åkt hade de flesta blivit frälsta och andedöpta. Så varje dag började vi med morning-praise med de lokala ungdomarna. Dagarna gick antingen ut på att chilla eller ha konsert vid polen. Varje kväll hade vi en större konsert.

Summer Challenge är något som jag rekomenderar starkt för de som vill åka. Visst kostar det. Man offrar sin sommar och det är ju kanske inte det billigaste man kan göra under sommaren men pengarna löser sig nog på ett sätt eller annat.

Och man får minnen för livet!

Om du vill läsa mer ingående vad vi varit med om kan du läsa på Team Actions hemsida http://teamaction.org