Pörtö 2006

Frail

ALLMÄNT. Ibland känns det som om man allt för ofta gör sådant som man ångrar och som man sedan ber om förlåtelse för. Helt för ofta. Och ändå vet man att det inte kan bli för många gånger, för att den mängd godhet som finns på jorden inte kan mätas med den ovan. På sistone har det känts som om allt detta hänt på tok för många gånger, och det blir bara ett enda kaos av allt på grund av det. Men i och med det kom också en dikt som beskriver hur "frail" (ömtålig) man är. Dikten är på engelska, som mina tidigare dikter.

Like so often

I turn away from You

In times I need You most

Like a rose hides during winters

I hide

When You want me to hold on

And I keep asking

That You forgive me

But I don’t understand

How Your goodness

Stretches so far

To forgive me

Every time

And I’m standing

By Your ocean

Wondering why

You want to raise me up

When I only have myself

To blame

Even during times

I tell myself I’m lonely

I gainsay myself

Still believing

You won’t forsake me

And I catch a glimpse

Of my true Father

In everything

As far as horizon stretches

As far as stars can reach

Knowing

You seek me

You find me

Beyond edge of time

Even when I feel shattered

Beyond mending

You give me a reason

To believe

Because

You don’t demand

Perfectness

From the frail child

In me