Per och hans fru Gennet stortrivs med sin uppgift med ansvarsområde södra Thailand. Bara på Phuket kan det finnas 20 000 svenskar under högsäsongen, så något klassiskt missionärsarbete är det inte frågan om.
Men visst finns det missionärspotential, alla är inte kristna och alla är inte svenskar i området. Christa skriver i artikeln om att Per fick söka sig en ny hantverkare när den första snickaren vägrade göra Jesus på krusifixet.
Per och Gennet verkar vara riktigt bra ambassadörer för kristendomen, de är varma, vänliga och glada. Per liknar dessutom Peter Forsberg. De brukar också besöka engelskspråkiga mer karismatiska församlingar och Per konstaterar att alla kan lära av varandra.
Förutom själavård, stöd, vigslar så förekommer också samlingar och gudstjänster med enklare former. Per besöker också fängelser.
Arbetet de gör är också modernt på det sättet att de skall "gestalta kyrkans närvaro utan kyrka". Något som osökt får en att tänka på de första kristna.
Att få göra gott, dessutom betalt och i ett paradis är en lycklig lott. Christa vann en liten bivinst hon med.
