Carola

Carola i Guds ström

ALLMÄNT. Möt Carola i en öppenhjärtlig intervju som tidigare publicerats i Kummin 05/10. Eller ännu bättre - lyssna på Carola med band 26.6 kl 22 på Midsummerfestival, Pörkenäs, Jakobstad - www.midsummerfestival.com eller i Åminne Folkpark, Malax 27.6 kl 21 - www.belliart.com Carola ringer mig på fredagseftermiddagen. Hon har just njutit av en solig lunch på stranden i Stockholm. Carola låter just så som jag föreställer mig. Inspirerad, varm, glad och hjärtlig gläntar hon på sitt hjärta i ett rejält samtal, framför allt om Guds godhet, Hans kallelse och allt det goda som Jesus har att erbjuda oss, men också om musiken.

Jag är uppfödd med en gitarrspelande pappa som spelade för husbehov. Han lyssnade mycket på Elvis och Barbara Streisand. När jag var tio kom jag med i en musikskola. Den fanns en timmes tågresa hemifrån, men var väl värd allt resande. Då var det mycket körmusik som gällde och det finns något speciellt med att få vara en del av en större helhet och dela körgemenskapen.

Efter det sjöng jag i ett rockband och märkte att jag kan stå på mig och har resurser att ge på med elgitarrer och trummor och helt komp, berättar Carola.

– Också när jag kom till tro som trettonåring betydde

musiken mycket. Det var ett gäng ungdomar som kom och berättade om vad Jesus betydde för dem på vår religionstimme. De sjöng några härliga sånger, körer som förmedlade frid och glädje. De bekräftade den barnatro på Gud som ljuset, friden och kärleken som jag själv hade. Jag mötte Jesus genom deras berättelser och deras musik.

Carola sjunger några toner i telefonen: ”…jag vill lova dej…” och ”Kasta dina bördor på Herren…”.

– Tänk vad underbart att vi får kasta bördorna, allt det där vi inte själva förmår till Honom. Musiken är ytterst ett verktyg att ge våra hjärtan till Jesus.

Den är ytterst lovsång och tillbedjan för mig, fastslår hon. Sedan har musikstilen i sig inte så stor betydelse för mig. Men de här enkla sångerna blev mycket av en grund för mig och min tro, lägger Carola till. Jag tycker mycket om att finnas i Guds flöde, att få ta emot och ge tillbaka och ge vidare.

Vikten av vittnesbörd

– Jag har också märkt att vittnesbörden är så otroligt viktiga. Dela alltid ett vittnesbörd, det berör mer än en god predikan faktiskt, ler Carola i luren och drar andan för att fortsätta. Det är så otroligt viktigt att vi är ledda av den Helige Ande, att vi får ta emot av Hans kraft, glädje och frid – det är något som inte världen har att ge.

Uppdraget har han gett oss – Gå Ut – det har han redan sagt – vi behöver bara våga ta steg, och vara tillgängliga så leder Han oss och vi får uppleva hur människor har öppna dörrar för oss och det vi har att

dela.

Carola avbryter samtalet för att säga hej då åt några vänner innan hon ska sätta sig i bilen. En liten stund är jag flugan i taket i Carolas liv. I luren hör jag henne småprata, skratta och ge sig iväg. Det är

samma värme och glädje som vi är vana att se i Carolas ögon på TV och i andra medier. Jag behöver inte ställa många frågor, Carola är van vid reportrar, jag är nog den ovana i sammanhanget. Men Carola

har mycket på sitt hjärta. Väl tillbaka i telefonen fortsätter hon där vi slutade.

– Guds välvilja och kallelse över oss är något otroligt som ingen kan ta ifrån oss. Jag är en enkel tjej ifrån en förort till Stockholm, säger Carola.

För ett ögonblick glömmer chefredaktören att han pratar med en av Skandinaviens största artister.

– När jag som ung slog igenom, ja det var ju i och med Främling som explosionen kom, var min vilja och utgångspunkt att jag ville ställa mig till Guds förfogande, gå Hans ärenden och uppgifter. Så är

det ännu idag. När jag ser bakåt förundras jag över de vägar Han fått leda mig på. Nu i sommar ska jag sjunga på Victoria och Daniels bröllopsfest på slottet.

Jag vill bara uppmuntra alla oberoende av vilket yrke man har att be om Guds ledning, om den Helige Andes kraft och få förundras över hur god Han är och hur mycket han har i beredskap för oss.

– Visst går vi fel ibland, det har jag också gjort, fortsätter Carola. Jag blir lite ledsen över att vi kristna har så lätt att döma varandra. Så fort det går lite snett för någon är vi där med pekfingrar och dömande ord. Istället borde vi be för varandra och stöda varandra på vägen. Det är ju ändå Guds gränslösa nåd som gör att vi kommer någon vart, att våra liv bär frukt. Det är den här befriande nåden

som är nyckeln till så mycket. När det blir lagiskhet som driver oss låser det sig liksom för oss, det blir tungt och svårt.

Den egna vägen och kallelsen

Genom hela sin sångarbana har Carola rört sig obehindrat mellan den profana scenen och de kristna sammanhangen. Vi minns henne med bibeln i hand och korset kring halsen i eurovisionen och sedan dess har tron varit i fokus också för mycket av

mediernas bevakning av Carola. Jag är lite nyfiken på hur hon ser på de här lite olika sammanhangen hon finns i.

– Det som är viktigt för mig är att göra saker i rätt tid, att vara följsam och finna sin egen väg. Att jag slog igenom profant betyder inte att jag behöver sjunga profant hela livet. Redan efter Främling ville jag göra en kristen platta men den lät vänta på sig i drygt 10 år. När jag fick Amadeus kändes det inte alls aktuellt med någon rockig skiva utan då var det lullabies (vaggvisor) jag gjorde en skiva kring. Det att jag fått

en kallelse att röra mig obehindrat i olika sammanhang betyder inte att alla artister har den kallelsen. Gud känner oss och våra hjärtan och vet vilka saker vi klarar av. Det handlar om att söka den väg och kallelse som Gud har för var och en.

Innan det är dags för sonen Amadeus frisörstid hinner jag ännu fråga Carola om hennes engagemang för utsatta. Senast var det en gala för Haiti genom Hoppets stjärna.

– Det var en fin kväll och vi samlade in en kvartsmiljon för Haiti, avslöjar Carola. För något år sedan var Amadeus med till Kambodja på en resa i sådana ärenden. Han var så söt, och undrade tårögt varför jag inte gav allt jag hade i plånboken till en behövande på gatan. Jag försökte förklara att vi behövde pengar på resan medan Amadeus påminde mig om att ”du har ju mer på banken där hemma, mamma”.

Efter en karriär som Carolas kan man fråga sig om det ännu finns något att drömma om. Carola nämner det i en bisats, men jag hör att det här känns viktigt.

– Jag har länge drömt om att göra en skiva med egen kristen pop, lite i stil med Amy Grant när hon var som bäst. Det blir nog en dag ännu.

– Just nu ser jag verkligen fram emot att komma till Finland, tillägger hon. Det är en hjärtesak för mig att få göra några kristna festivaler i Finland. Det blir en

bred repertoar med allt från ”Fångad av en stormvind” till någon psalm. Jag har kommit i den åldern att jag har en del livserfarenhet att dela med mig av. Samtidigt är mitt hjärta ännu väldigt passionerat för Jesus och jag ser fram emot att få uppmuntra, inspirera och motivera människor för Honom i Finland på midsommaren.

Text: Per Stenberg - tidigare publicerad i Kummin 05/10