Sommarens road tour

RESOR.

Vi är alltså ambassadörer för Kristus. Det är Gud som förmanar genom oss. Vi ber å Kristi vägnar: låt försona er med Gud. (2 Kor 5:20) Denna vers skriven av Paulus till de Kristna i Korinth har blivit Ambassadors For Jesus Christ motorcycle ministryts slogan. För snart tre år sedan, då jag precis hade lärt mig att gå igen började Gud tala till mig om att jag skulle bli en av Hans ambassadörer och jag valde att lyda trots motstånd från olika håll. Detta var början på ett äventyr utan like och denna sommar har jag haft nåden att tillsammans med min son Sebastian få köra runt Finland och Sverige med de bästa möjliga nyheterna i bagaget. Den 29 juni inledde vi vår “Road Tour For Jesus 2010”.

Vi tog färjan från Vasa till Umeå och väntade med spänning på att få glida fram på vägarna i vårt västra grannland Sverige. De närmaste dagarna hade vi inte någon speciell plan utan vi hade fyra dagar på oss att köra ner till Bjärka-Säby utanför Linköping. Vägen längs efter Höga kusten är en väg som alla någon gång borde få möjlighet att köra med många vackra vyer och landskap. Vi gjorde två

stop på vägen, ett utanför Hudiksvall och ett i Köping. Det bästa under denna etapp var nog besöket hos en syster i Herren som jag fått kontakt med på Facebook. Vi besökte henne i hennes hem utanför Sandviken och vi blev mycket välsignade av hennes vittnesbörd om vad Jesus hade gjort i hennes liv och genom henne. Vilken nåd att få nya vänner runt om i världen, det råder ingen tvekan om att det är Gud som bygger sina broar.
  
Vi anlände till Linköping på torsdagseftermiddagen och vi var inbjudna av pastor Ulf Mannebäck att bo hos honom och att tjäna Herren tillsammans under de kommande dagarna. Mannebäck, även han har ett fantastiskt vittnesbörd och ett förflutet som hemlös missbrukare är ledare för organisationen Church on Wheels. Det var deras årliga träff vid nya slottet i Bjärka-Säby som vi var inbjudna till, där skulle jag medverka med sång, musik och mitt vittnesbörd andra året i rad. Samarbetet med Ulf 
och Church on Wheels känns mycket bra och vi har redan hunnit med en hel del engagemang. Church on Wheels är ingen vanlig motorcykel klubb utan den ledande organisationen som finns för att  utrusta de andra Kristna motorcykel klubbarna både med pastorala tjänster och Biblar. COW finns med på de största motorcykel evenemangen i Sverige och där samlas klubbarna under samma tak. Detta har varit omtyckt i och med att medlemsantalet i klubbarna varierar. På  detta sätt har en liten klubb fått samma synbarhet som en större klubb och tvärtom. Hittills har COW tryckt och delat ut närmare 100.000 Biker Biblar och en ny version är under arbete. Guds ord skall spridas är ett av de
viktigaste uppgifterna inom Church on Wheels. 
  
Gud hade hört bönerna om vackert väder. Under hela träffen var det sol och sommar. Temperaturen var i snitt 28 grader och de några hundra besökarna var på gott humör. Trots att det handlar om ett Kristet engagemang så är det inte frågan om att ordna någon form av konferens. Det finns redan för många konferenser för det Kristna folket så därför är det helt enkelt en biker träff med betoning på ingen annan än Jesus. Träffen lockar inte bara Kristna utan även familjer i och med att det finns program för alla åldrar. På kvällarna ordnas det möte med lovsång, levande musik, vittnesbörd och predikan samt nattbio. Grillarna ångade på för fullt och Biker burgarna gick åt. Jag ser gärna denna träff som en tradition, inte bara för att Ulf Mannebäck är en av mina andliga pappor utan för att man sällan hittar en lika god gemenskap och anda. Trots att alla kommer från olika samfund och olika församlingar ser man eller hör man ingenting om det som skiljer oss åt utan det är verkligen Jesus som är vårt centrum och kärleken bröder och systrar emellan är något jag lagt märke till och något som även jag hela tiden försöker lära mig mera; att älska min nästa mer än vad jag älskar mig själv.
  
På söndagen fick jag äran att sjunga och vittna i pingstkyrkan i Linköping och Ulf predikade. Samma kväll satt Ulf och jag i Trädgårdsföreningen, en stor park mitt i centrala Linköping och samtalade om Gud inför människor som antingen stannade upp då de gick genom parken eller de som satt runt om i den stora parken och solade eller hade picnic. Åter ett evenemag utanför kyrkans fyra väggar. Amen! 

Följande dag var det dags att åka norrut igen och vi valde att köra de mindre vägarna från Linköping upp till Stockholm. Även denna rutt är otroligt vacker och vi hann med två bilfärjor innan vi kom fram. I Stockholm tillbringade vi några dagar tillsammans med bröder, systrar och goda vänner från Heavens Bikers och TYFRI MC. Vi följde med TYFRI MC på deras onsdagskörning från Gullmars-plan till Gripebergs slott i Mariefred. Ett trettiotal motorcyklister, Kristna och icke Kristna körde tillsammans och väl framme hade vi picnic på gräsmattan nedanför slottet. Även här var Jesus vår gemensamma nämnare och jag tyckte det var en mycket bra ide att alla skulle presentera sig och berätta lite om sig själv. Åter igen blev vi välsignade med nya bekantskaper och fantastiska vittnesbörd om hur Gud mött människor i deras vardag och liv. 
  
På torsdagen hann vi tillsammans med vår vän och broder Janne Paavilainen med ett besök på Finska Ambassaden i Stockholm innan vi körde ombord på Silja Symphony som skulle ta oss tillbaka hem till Finland. Det var en av våra bröder som är anställd på ambassaden som bjöd in oss och vi fick oss en liten rundtur på finsk mark i Sverige. Kändes rätt lustigt att få besöka en sådan plats. 
  
Trots att vi på fredag morgon kom tillbaka till Finland fortsatte vårt äventyr. Vi körde upp till Kiikoinen, ett litet samhälle mellan Björneborg och Tammerfors. Dit hade vi blivit inbjudna av den lokala pingstförsamlingen att medverka under en utåtriktad satsning i samband med ett kulturellt evenemang. Lördagen var den stora dagen och trots regn och åska så hade ett hundratal människor sökt sig till gårdsplanen utanför pingstförsamlingen där man hade byggt en scen. Efter många andra 
programinslag var det min tur att vittna, spela och sjunga och som vanligt känns det värdefull att till sådana som inte tidigare hört mitt vittnesbörd berätta om mitt liv och vad Jesus har gjort. Vi tackade för oss och på söndagen åkte vi vidare till Toivakka i mellersta Finland där vi bodde hos en annan broder som  Herren har kopplat ihop oss med. Kändes skönt att ta det riktigt lugnt i två dagar i gott sällskap och framför allt att sitta i en luftkonditionerad bil då temperaturen gick över 30 grader.
  
Jag har aldrig varit någon speciellt stor vän av Finland men jag efter att ha kört med motorcykel från Helsingfors i söder till Vartius vid ryska gränsen i öst och vidare upp till Posio i norr har jag fått se hur vackert vårt land egentligen är. Vägen från Varkaus till Koli var fantastisk med alla sjöar, kanaler och slussar. Vi övernattade i en alltför varm stuga som var full med myggor i Koli innan vi körde ombord på en liten färja som tog oss över sjön Pielinen till Lieksa. Sjöturen tog två timmar och det var en upplevelse att få se sjön, naturen och alla fjäll runt sjön. Väl framme i Lieksa försökte vi navigera oss till Kuhmo men gjorde en liten miss och hamnade på en 50 kilometer lång grusväg. Det är inte så trevligt att köra med en motorcykel som väger 300 kilo på en kurvig grusväg, speciellt då man inte vet hur länge bränslet räcker. Åter igen fick vi uppleva Guds närvaro och omsorg och vi slapp ända fram till en bensinstation i Kuhmo, Därifrån åkte vi vidare till Vartius som är ett av gränsövergångsställena längs ryska gränsen. Sebastian tyckte det var häftigt att bara vara några meter från Ryssland. 
  
Efter att ha övernattat i Suomussalmi och bytt bakdäck i Kuusamo körde vi i helregn till Lapiosalmi i Posio 80 km från Kuusamo. Hit var vi inbjudna över veckoslutet av Preacher MC och Gospel Riders på deras årliga 70° N 1 CHRIST träff. Åter igen fick vi under dagarna två umgås med ett hundratal likasinnade Kristna och det var verkligen en välsignelse att vara tillsammans denna helg. Vi fick åter igen många nya vänner och att få tillbringa tid med andra Kristna på detta sätt är något mycket större än vi människor kan tro. Tänk att dessa människor vi möter alltid kommer att finnas i våra hjärtan, i livet här och i evigheten. Det är stort!
  
Efter träffen i Lapiosalmi åkte vi hemåt och kom hem söndagen den 18 juli efter att ha varit närmare tre veckor ute på vårt äventyr tillsammans med Jesus. Totalt körde vi just över 4000 kilometer och denna resa blev åter igen en livsförvandlande resa. Att vara ute och köra är en sak men att vara en av Jesu Kristi ambassadörer är en helt annan sak. Visst är det roligt att köra motorcykel men då vi är ute är vi ute på uppdrag av självaste Gud. Varje dag under resans gång har vi mött människor i deras vardag. Vi har haft nåden att få vittna och förkunna de goda nyheterna för människor på servicestationer, parkeringsplatser, torg, butiker... ja, överallt. Tänk att få möta en människa någonstans och få säga till denna att han eller hon är älskad. Tänk att få möta en människa någonstans och få berätta om de under Jesus har gjort. Tänk att få möta en människa någonstans och få lägga händerna på honom eller henne och be i Jesu namn. Tänk att få möta en människa någonstans och få nåden att böja knä tillsammans inför korset och be frälsningsbönen. Tänk att en sådan som jag får vara använd av självaste Gud. Guds nåd är större än vi tror. 
  
Idag förstår jag väl vad Gud menade då han sade att jag skall bli en av Hans ambassadörer. En del nära och kära kunde inte förstå varför jag skulle utrustas med en Harley Davidson och en läderväst. Till en början förstod heller inte jag vad Gud menade men idag förstår jag. Detta är den tredje sommaren i rad jag har haft nåden att köra runt som ambassadör för Jesus Kristus på min Harley Davidson. Denna har fungerat som en dörröppnare till hundratals diskussioner om andliga ting runt om i Finland och Sverige och jag förstår Guds plan. Ungdomarna är mer intresserade av att komma och tala med mig då jag kommer körande på en Harley Davidson än om jag skulle ha kommit gående med en rollator som jag gjorde för tre år sedan. Guds nåd är stor och jag är tacksam för varje dag som går, även de dagar då livet känns hårt, så är Gud med oss. Han är med oss alla dagar in till tidens ände. Tack Jesus för allt du gjort och gör! 
  
  
 
  
Länkar: 
www.pontusjback.com 
www.ambassadors-mm.com 
www.churchonwheels.se 
www.preachermc.net 
www.gospelriders.fi 
www.heavensbikers.nu 
www.tyfrimc.se