Talare: Sungun Young Datum: 2003-03-26
Titel: ROMARBREVET 4:12-16 ”Abrahams tro, Del 1” (sammandrag av talat budskap)
Bibelverser: Rom. 4:12-16; 1 Mos. 12:4; 13:8; 14:11-23; Joh. 4:14; Ap. 7:2; Ef. 1:18; Gal. 2:20; 3:5, 14; Fil. 1:20-21.
I detta budskap vill vi försöka se vad trons liv egentligen är. Vi vet att detta är väldigt avgörande för vårt kristna liv. Fram till kapitel 3 handlar
Romarbrevet om att hela mänskligheten är under Guds fördömelse. Paulus visar i slutet av kapitel 3 att vi kan få Guds rättfärdighet genom tro
(v.28). Guds rättfärdighet är någonting gudomligt och den enda person
som helt kan uttrycka den är Jesus Kristus. När vi tar emot Kristus tar
vi emot Guds rättfärdighet. Man kan säga att vi har fått den
”positionellt”, men det betyder inte att vi har Guds rättfärdighet i vår
erfarenhet. Kristus bor i oss, ja, men han är kanske inte formad i oss.
Hur kan vi komma in i trons liv? Vad är trons liv? Abraham kallas för
trons fader för att han lydde Guds löften. Men vad betyder det
egentligen att leva i trons liv? När Gud kom till Abraham, lovade han
honom ett land (1 Mos 17:8). Så småningom började Abraham lyda visionen om landet genom att lämna Ur i Kaldéen. Kanaans land är löftenas land. Många kristna tror att tron behövs för att hjälpa oss att få materiella saker och hälsa o.s.v. Men tron behövs
egentligen för att ta oss fram till löftenas land. Abraham stannade upp i
Haran (1 Mos 11:31). Tänk om hans hustru hade blivit sjuk där och att
de stannade kvar för att uppleva tro för att be för hennes sjukdom. Sara
skulle kunna blivit helad men var detta meningen med Abrahams tro? Vi
måste se vad målet för trons liv är. Abraham var tvungen att från allra
första början lita på Herren. Han visste inte var han skulle ta vägen.
Men Herren visade honom dag för dag var han skulle gå. Vi kan inte leva
trons liv om inte Gud först kommer till oss.
Abraham fick två kallelser (1 Mos 12; 17). Den första var att han skulle
lämna kaldéernas land. Gud har säkert kommit till oss åtminstone en
gång i våra liv. Guds kallelse är att lämna det gamla livet och världen.
Ingen kan bli kristen om inte Gud kommer till dem. När Gud kommer till
oss får vi uppenbarelse. Vi kan lämna det gamla livet när han kommer
till oss.
Den andra kallelsen Abraham fick var att gå till löftenas land. Löftenas
land är inte att uppleva mirakulösa saker eller att få materiella
saker. Alla kristna har blivit kallade ut från Kaldéernas land men de
har inte nått fram till Kanaans land! Många har hamnat i Mesopotamien.
De irrar omkring i sandstormen i öknen. För att kunna komma in i
löftenas land så måste Herren kalla oss igen. Vi borde alla gå till
Herren och säga att vi vill komma in i löftenas land. Löftenas land är
Kristus. Hur vet vi att landet är en förebild på Kristus? Allting som
finns i Gamla testamentet är en skuggbild av vad som finns i Nya
testamentet. Tabernaklet är t.ex. en förebild på Jesus Kristus. Han är
det sanna tabernaklet och det sanna vinträdet.
Paulus säger i Galaterbrevet att det liv jag nu lever, lever jag i tron
på Guds Son, Jesus Kristus (Gal 2:20). Målet för trons liv är alltså att
leva i Jesus Kristus. Det är viktigt att se att om Herren inte kommer till oss så kan vi inte
ha någon tro. Är det inte så i vår erfarenhet att när vi har haft en
stund med Herren blir alla andliga saker mera verkliga. Många kristna är tyvärr inte så måna om att uppleva Gud. Vi saknar ibland en längtan
efter att få uppleva Gud.
Abraham kom till Sikem (1 Mos 12:6). Sikem betyder skuldra. En skuldra
symboliserar styrka. Det första vi upplever när vi kommer in i löftenas
land är Guds kraft. Varför är människors liv ibland så innehållslöst?
Därför att de inte har kommit till Sikem och upplevt Guds styrka. Ju mer
vi upplever Guds styrka desto mindre arbetar vi själva. Men vi strävar
ofta själva efter att få ett bättre liv. Det tar ofta lång tid för oss
att inse att vår styrka inte räcker till. I Sikem byggde Abraham ett
altare till Herren. Vad Herren uppenbarar i Sikem är att endast Han
själv kan föra oss in i landet.
Sedan står det talas om att han kom till Mores terebint (1 Mos 12:6).
Mores terebint betyder lärande eller kunskap och insikt. Vad är skillnad
mellan kunskap och insikt? Kunskap är någonting vi kan lära oss och
sedan glömma, medan om vi har insikt om någonting så ändrar det vårt
liv. Insikten kommer efter att vi har upplevt Guds styrka.
Efter vi har upplevt detta kan vi gå vidare till Betel, som betyder Guds
hus. Betel låg västerut och Ai låg österut. Ai betyder stenhög och är
en förebild på världen. Vi borde ha ryggen mot Ai och vara vända mot
Betel. All den styrka vi har upplevt är för att bygga Guds hus. Men de
flesta människor idag har sina ansikten vända mot Ai, stenhögen
(sophögen). Herren måste visa oss att världen är en sophög. Att vara 10
minuter i Guds hus är bättre än att vara på Nobelfesten i flera timmar.
Guds hus är inte en stenhög utan någonting som är uppbyggt. Det betyder att vi måste bli byggda tillsammans med varandra på ett ordnat sätt.
Detta kräver en viss förvandling och att vi vänder vår rygg mot vårt
gamla jag. Vid Betel börjar vi se att vi inte klarar oss utan andra. Det
betyder att vi kommer in i Kristi kropps liv. Varför har vi svårt att
bli byggda med andra i församlingen? För att vi lever vårt gamla liv.
Abraham gick till Egypten efter han var vid Betel! Han förstod inte hur
mycket Betel betydde. Varje gång vi kommer till Egypten får vi problem.
Den dagen vi lämnar församlingen för att ha det bra i världen kommer vi
börja ljuga och vara falska, precis som Abraham ljög inför Farao om
Sara. En del hamnar i Egypten under många år innan de kommer tillbaka
till Betel där de hör hemma. Jag önskar att ni kunde uppskatta Betel,
församlingen.
Till sist kom Abraham till Hebron (1 Mos 13:18). Hebron betyder
gemenskap. Det har att göra med vår levnad. Det finns ingen sann
gemenskap utanför Betel. Sann gemenskap "Hebron" kommer från Betel.
Amen.
