Vi får rapporter om att de troende i landet blir allt färre och att många församlingar läggs ner, 500 församlingar är borta senaste decenniet och nedläggningstakten är nu 10 % under en 5 års period. Allmänt betraktas Sverige som det kanske mest sekulära landet i världen ( och antagligen är väl Finland inte lång efter? ).
Varför är vi så nöjda och belåtna? Då vi senast hade tillväxt och inte kraftig tillbakagång som vi haft de senaste decennierna så var det väckelsetider, 1800-talets folkväckelser och pingstväckelsen under förra seklets 1:a hälft. Då grät och bad man i stor nöd för människorna, då gick man utanför konferenserna och kyrkolokalerna till människorna och gav radikalt ut ett radikalt Evangelium. Man led förföljelse därav och med hängivenhet för Jesus var försakelser för Guds rikes skull självklarheter. Frågan är om inte de förr hade även glädjen och välsignelserna i Herren, vid sidan av förföljelsen och försakelsen, bra mycket mer andligare, starkare och påtagligare än idag. De hängav sig också mestadels åt Guds rikes saker, som t ex Bibeln, bönemöten och evangelisation. Inte som idag mestadels åt t ex båten, picknik i det gröna och TV-mys kvällar.
Just nu läser jag en bok som sammanställt Lewi Pethrus ledarartiklar i dagstidningen Dagen, en speciell utgåva av Pethrus artiklar mellan åren 1945 och 1954. Lewi Pethrus beskriver vad Väckelse är med följande från boken "Lewi Pethrus som ledarskribent", sid. 146: "Om en församling så gott som ständigt får se människor böja sig för Gud i sina möten så har den väckelse. Det är ju det man huvudsakligast menar med detta ord. Om därtill den andliga atmosfären är sådan att väckelsens ande, som är den helige Ande, vilar över mötena så att människor känner sig i Guds närhet när de kommer i dessa möten då är det väckelse. Finns därtill den apostoliska tidens ofrånkomliga kännetecken på väckelse att de troende får erfara Andens dop och sjuka blir helbrägda genom trons bön, då har man den apostoliska tidens väckelse mitt ibland sig".
Visst är detta något helt annat än dagens "församlingsstrategier" eller olika modeller för tillväxt. Det är i de olika väckelserna kyrkan alltid haft sin verkliga tillväxt, nya andligt pånyttfödda människor har tillkommit i församlingarna, där dessutom de flesta har bevarats i ett bestående lärjungaskap. Idag, när 10 personer tar emot Frälsningen så är inom kort minst 8 av dem ute i världen igen, ja, ofta kommer många inte ens längre än till bekännelsen. Vi behöver faktiskt det "gammaldags" begreppet väckelse, vi behöver en genuin Väckelse i landet. Och vi behöver vända om till sättet man alltid fått verklig väckelse på, vilket också är Bibliska alltid gällande principer som ger just väckelse och tillväxt, ja, räddning för de där 9 miljonerna svenskar ( eller 5 miljoner finländare ) vi har runtomkring oss överallt. Väckelse är dessutom både ett individuellt ansvar för varje troendes liv och för församlingarna, sistnämnda har ju ledarskapet ett särskilt ansvar för. Dessa väckelseskapande principer är Bibeltroheten, Andliga livet och Helgelsen...
Du kan läsa fortsättningen och hela inlägget på följande länk: http://jesusliv.blogg.se/
